Växande nazistgrupp borde intressera flera
Inrikesministeriets rapport om extremhögern i Finland är ytlig. Varför är finländska myndigheter så ointresserade av den högerextrema rörelsen trots att den växer?
I förra veckan publicerade Inrikesministeriet i Finland en lägesrapport om våldsam extremism i Finland. Radikala, våldbejakande jihadister ses som det största terroristhotet, slår rapporten fast.
Men även om rapporten främst fokuserar på våldsbejakande jihadister uppmärksammas även andra grupperingar.
En rörelse som delar ut klistermärken, hänger upp affischer och demonstrerar ibland. En låg tröskel för att ta till våld. Så låter det när rapporten behandlar den högerextrema organisationen Nordiska motståndsrörelsen i Finland. En rörelse vars målsättning är att störta det demokratiska samhället och ersätta det med ett nationalsocialistiskt styre där endast ”ariska rasen” accepteras.
Samma vecka som den finska rapporten publiceras granskar kvällstidningen Expressen Nordiska motståndsrörelsen i Sverige. Bombdåd, upplopp, knivbeväpning och Hitlerhyllningar, lyder ingressen.
Den mest allvarliga brottsmisstanken riktas mot en medlem som sitter häktad misstänkt för en bomb som briserade mot en vänsterorganisation och för en odetonerad bomb vid ett flyktingboende. Den antirasistiska tidskriften Expo klassar Nordiska motståndsrörelsen som en av de mest våldsamma nazistiska organisationen i Sverige.
Mot den bakgrunden ter sig Inrikesministeriets lägesanalys om den högerextrema rörelsen i Finland som tunn och ytlig. Analysens målsättning, att göra det lättare för den breda allmänheten, experterna inom olika branscher och organisationerna att identifiera och förebygga våldsam extremism, radikalisering och extremrörelsers verksamhet, nås därför inte.
Myndigheterna ska inte behöva välja om fokus ska ligga på radikala jihadister eller extremhögern. Myndigheterna måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt.
Det finns en tydlig koppling mellan rörelserna i Sverige och Finland. Den mest påtagliga är att de sedan 2016 går under namnet Nordiska motståndsrörelsen. Den hierarkiska organisationen styrs från Sverige och man byter gärna idéer och tankar med sina finländska meningsfränder. De deltar också gärna i varandra demonstrationer för att visa att de är många. Ironiskt nog är de en föredömligt internationell rörelse.
Rapporten bjuder inte heller på en uppskattning om hur många medlemmar organisationen har, om rörelsen minskar eller ökar i styrka och vad nästa steg kan tänkas vara. Den går inte heller in på vilka kopplingar organisationen har till resten av samhället. Sådan information hade varit väldigt välkommen.
Klart är ändå att grupperingar vuxit de senaste åren. Demonstrationerna under självständighetsdagen med flera hundra deltagare gör också att de syns i gatubilden på ett annat sätt en tidigare.
Nordiska motståndsrörelsens aktivitet på nätet nämns i en bisats. Det är anmärkningsvärt eftersom det är år 2017 och det inte råder någon tvekan om att nätet är en viktig, kanske till och med avgörande anledning, till att rörelsen kunnat växa de senaste åren. Inte heller sociala medier eller främlingsfientliga sajter nämns specifikt i samband med den högerextrema rörelsen, trots att de haft ett stort uppsving de senaste åren.
Någon genusanalys finns inte heller med i rapporten. Det vore önskvärt eftersom majoriteten av medlemmarna är män, men också kvinnor förekommer. Vad är det som lockar dem?
Rapporten konstaterar att de som råkar ut för Nordiska Motståndsrörelsen brott ofta är personer står på andra sidan av det politiska spektret, men att vem som helst kan som inte håller med rörelsen, kan bli ett offer.
Vänta lite. Människor som inte delar nazisternas ideologi? Det borde vara den absoluta majoriteten av finländarna. Det är dags för myndigheterna att börjar ta frågan om hat och hot mot minoriteter på allvar.
