Vart är Åland på väg?
I kristider krävs ett ledarskap som tydligt visar vägen.
Landskapsregeringen med Centern i spetsen vill leda Åland ur krisen, så varför har de så få svar?
Under budgetdebattens första dag i lagtinget förklarade Veronica Thörnroos (C) landskapsregering att nu är inte tiden att fatta förhastade beslut. Snart kommer reformerna, snart kommer satsningarna. Det krävs lite mera tid att fundera än.
Men de flesta av utmaningarna som lyftes under debattens första dag fanns redan före coronapandemin. Visst, året har präglats av akuta utryckningar, men för att låna ett uttryck av lantrådet: man behöver kunna ha flera saker i huvudet samtidigt.
När Centern vann valet var det på löften att inte förverkliga reformer. Nej till kommunreform, nej till kortrutt.
Under måndagens budgetdebatt gjorde Katrin Sjögren (Lib) en tydlig poäng att fråga majoritetsblockets olika gruppledare vad som ska hända med de kommuner som inte klarar av att betala för socialvården, kanske redan inkommande år. Svaret blev kort: vi låter inte kommunerna gå omkull.
Den första frågan blir då om landskapet ger carte blanche till kommunerna? Ingen ska tvingas samman, inga konkurser ska tillåtas. Den andra frågan blir hur länge landskapet har råd att finansiera kommuners socialvård utan några krav på någon typ av motprestation som på sikt kan minska landskapets tillskott.
Kriskommunlagstiftningen är fortfarande inte klar. Även om den vore det är det ingen universallösning. Och nu står krisen i farstun.
Även vad gäller infrastruktursatsningarna finns få svar att hämta. De två parallella projekt som nu utreds, tunneln och Prästösundsbron, står uppenbart i konflikt med varandra. Precis som den här ledarsidan konstaterade i går gör båda projekten sina ändhamnar till centralpunkt för en framtida skärgårdstrafik.
Mest pengar satsas på att utreda bron till Vårdö, men tunnelprojektet sägs ha första prioritet. Det finns dessutom uppenbara slitningar inom regeringsblocket vad gäller infrastruktursatsningarna. Tage Silander (MSÅ) säger att han inte tror på tunnelprojektet. Obunden samlings Marcus Måtar säger att det enda som står i budgeten är att de två ska utredas och att inget av projekten är färdiga förslag.
Varför utreda om det inte finns en vilja att förverkliga projekten, kan man undra.
De offentliga utgifterna måste med all sannolikhet minskas. Kommande år, har regeringen sagt, blir ett stålbad för det offentliga Åland. Inte heller här ges någon vink om hur detta ska ske. Det är faktiskt inte ens helt klart vem som ska bära det stora ansvaret för detta stålbad.
Så som planen formulerades från början skulle Torbjörn Eliasson (C) hålla finansministerstolen varm åt Roger Nordlund (C) fram till våren 2020. Det förlängdes i och med talmansdebaclet och coronapandemin.
Men när Nya Åland för ett par veckor sedan frågade om det nu blir så att Eliasson kliver av vid årsskiftet och ersätts av Roger Nordlund svarade lantrådet: ”det får vi se”. Det är drygt en och en halv månad till årsskiftet och Åland befinner sig i den värsta krisen i modern tid.
Finansministerposten är den viktigaste posten nästa år, speciellt om de omtalade inbesparingarna står för dörren. Att lantrådet inte ens kan ge svar på en fråga om vem som snart sitter i hennes egen regering ingjuter inte förtroende.
Ledarskap kräver mod, det krävs att någon pekar ut riktningen och sedan vågar stå kvar även när det blir oroligt. Och visst har det varit ett exceptionellt år med ett stort behov av akuta utryckningar. Men det måste gå att släcka bränderna och fortsätta med det långsiktiga arbetet sida vid sida.
Det är förstås bra att ha is i magen och inte fatta förhastade beslut i stressiga situationer. Men någon gång måste man börja. Det är dags att ta den där ledartröjan nu.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
