Var är Mariehamnsfrågorna i valet?
När kommunreform, skärgårdstrafik och landsbygdsutveckling står i fokus blir den givna frågan: var är frågorna som berör Mariehamn?
Det är förstås något tillspetsat. Men faktum är att de stora frågorna i den här valrörelsen i stor utsträckning går förbi staden.
Frågan om skärgårdstrafiken har hittills tagit ett stort utrymme i debatten. Eftersom tunnelförespråkarna både tycks ha blivit flera och mer högljudda har Föglö nästintill blivit det här lagtingsvalets centralort. Det är förstås för att kostnaderna för trafikprojektet är höga som frågan är het och skärgårdens framtid är förstås en fråga som berör hela Åland.
Men svaret är inte så enkelt som en infrastruktursatsning. Sedan år 1910 har skärgårdens befolkning minskat från nästan 5 000 personer till 2 000 i dag, enligt Åsub:s befolkningsstatistik. Samtidigt har Ålands befolkning har ökat med nästan 9 000 personer. Det går, med andra ord, inte att hävda att avfolkningen av skärgården allena beror på färjornas turtäthet eller att avfolkningen av skärgården stoppas av bättre kommunikationer.
Att därför, som läget är nu, måla upp en infrastruktursatsning – vilken man än väljer att stå bakom – löser knappast de problem som skärgården och de åländska randkommunerna brottas med.
Skärgårdstrafiken är en viktig fråga, kommunreformen likså och ska såklart debatteras. Gällande kommunreformen är kritiken en annan än inom de övriga kommunerna på Åland. Mariehamn har nämligen, förutom att Järsö och Nåtö enligt plan blir en del av Mariehamn, exkluderats från reformen.
Däri ligger ett stort problem för Mariehamn, att det planerade Södra Ålands sammansättning knappast är välvilligt inställda till en fusion med staden vilket förstås begränsar handlingsutrymmet.
Mariehamns utveckling spelar roll, för hela Åland. Som navet i den åländska ekonomin är Mariehamn viktigt, men också i realpolitiska frågor. I många av de samarbeten som Mariehamn ingår står staden för en stor del av kostnaderna, det skulle kunna uppstå en politisk diskussion huruvida staden faktiskt ska ta ett huvudansvar i utvecklingen av de gemensamma verksamheterna eller om staden i större utsträckning ska rå om sig själv.
När vallöften om att hela Åland ska leva och att partierna jobbar för hela Åland så skulle det vara välkommet med mer fokus på Ålands tätort. För det har verkligen inte varit en smärtfri mandatperiod.
Relationen till Jomala är ansträngd och oron för att grannkommunen suger till sig alla nyetableringar är påtaglig. Vad ska staden göra för att hålla sig relevant, inte bara för invånarna utan också för näringslivet?
Äldreomsorgens organisering är en annan tvistefråga som har varit het under mandatperioden. Stadsplanering med Ömsens nyetablering, skyddsvärda byggnader och tankar om trähusvisioner har alla svalnat av lagom till att mariehamnarna förbereder sig för att gå till valurnorna.
De lediga dagisplatserna är få och barnskyddet är och har varit under stor press. Några få har försökt lyfta dessa frågor, men debatten har aldrig riktigt tagit fart.
Flera partier har presenterat sina visioner för staden. Socialdemokraterna, Liberalerna och trepartisamarbetet mellan Centern, Obunden samling och Ålands framtid. Moderaterna släpper sitt nästa vecka. Ändå har inget av partierna lyckats slå igenom i valbruset med visioner om utvecklingen av staden.
Det tycks också på landskapsnivå finnas en viss oro för att profilera sig för mycket som ett stadsparti. Och de kommunala frågorna har svårt att slå igenom när valrörelsen i stort sett fokuserar på lagtingsvalet.
I valet till stadsfullmäktige ställer 110 kandidater upp. De ska representera drygt en tredjedel av Ålands befolkning.
Hela Åland ska leva, hävdar de flesta partierna. Det går inte utan en välmående stad.
