Välkommen granskning av åländsk public service
Det våras på Ålands radio. Efter att en Nyangranskning 2022 avslöjat missförhållanden i ledningen tillträdde, som en skänk från ovan, Heidi Grandell-Sonck som redaktionschef och hennes make Fredrik Sonck som vd.
Det var en lyckad rekrytering: i ett slag berikades Ålands journalistkår med chefen för Yles granskare och Husis kulturchef.
Det är genuint roligt och bra för lokaldemokratin.
I måndags eftermiddag kom det senaste beviset på att moderna tider kommit till radion. För då damp det ner ett så kallat presspaket i såväl Nyans som tidningen Ålands redaktionsmejl. I paketet presenterades en stor granskning som skulle avslöjas av radion klockan 05.30 följande dag. Tidningarna gavs tillåtelse att publicera nyheten redan kvällen innan, klockan 22.00.
I den stora mediavärlden utanför Åland gör public service-bolag ofta så, både i Finland och i Sverige.
Tidningen Åland publicerade granskningen, som innehöll uppgifter om att en namngiven åländsk lantbrukare behandlade sin personal illa. Tidningen valde också att namnge den utpekade personen. Nyan avstod däremot från att publicera radions uppgifter.
Varför? Därför att vi inte fått tid och möjligheter att gå igenom bakgrundsmaterialet till granskningen. Eftersom lantbrukaren namngavs kändes detta extra viktigt.
Olika medier gör olika etiska överväganden. Det finns sällan ett Fel och ett Rätt. Radion har av hävd varit tuffare med sina namnpubliceringar än Nyan. Vi namnger restriktivt och värderar från fall till fall: det krävs ett oavvisligt allmänintresse och tja, it’s complicated. Att vi inte publicerade lantbrukarens namn betyder inte att vi anser att radion och tidningen Åland har gjort fel – vi gjorde bara en annorlunda bedömning i det enskilda fallet.
Radions granskning är angelägen. Man kan i dess berättelse ana konturerna av en otäck hantering av ukrainsk arbetskraft, som möjligen kan vara satt i system. Vi hoppas att undersökningen kan fortsätta och kanske till och med breddas.
Under tiden har lantbrukaren med stor fermitet försvarats av Marcus Måtar, som menar att uppmärksamheten saken fått är oproportionerlig. Det är inte omöjligt att frågan om namnpubliceringen kan bli föremål för en etisk prövning. Och då blir saken besvärlig, eftersom bara en av de två medierna som publicerat lantbrukarens namn kan prickas av de etiska kontrollorganen.
För Ålands Radio har förbundit sig att följa de pressetiska reglerna, under övervakning av den åländska programnämnden. Nya Åland har på samma sätt, i likhet med majoriteten av alla medier i landet, skrivit under ett avtal med Opinionsnämnden för massmedier i Finland, vilket förbinder oss till samma sak.
Det innebär att vi kan anmälas till Opinionsnämnden av den som känner sig osakligt behandlad av oss. Det innebär också att vi, om vi fälls, måste publicera motiveringen till fällningen utförligt och okommenterat.
Tidningen Åland har inte skrivit under det avtalet och kan inte anmälas eller prickas i en etisk prövning. Det är olyckligt för alla inblandade: de som utsatts för en granskning kan inte få upprättelse och tidningens journalister kan inte ställas till svars – och därför heller inte bli ”friade” (alla journalister kan däremot bli polisanmälda för förtal).
Stora ”grävjobb” blir en alltmer gångbar valuta i media. Med paret Grandell-Soncks ankomst på Åland kan vi hoppas på allt fler dylika även lokalt. Det vore tacknämligt om alla mediala aktörer tog sitt ansvar, följde de självklara pressetiska reglerna och tillät sig själva att bli granskade.
