DELA
Foto: Rasmus OlinSAKNAS HETTA Tidningarnas insändarsidor fylls av kandidaternas valtexter, men vem slänger in en brandfackla som får också väljarna att engagera sig? Nu är det alltför många som "inte vet" eller "inte är intresserade" när det görs valenkäter.

Väljarna – några – har tyckt till, klarar ”förlorarna” att vända trenden?

Centern eller liberalerna? Vem blir störst i valet?

Och får socialdemokraterna ros eller ris av väljarna efter fyra år med lantrådsposten?
Bägge tidningarna har pejlat väljarsympatierna och det kan uppenbarligen gå precis hur som helst. Nästan. Nya Åland har centern i ledningen med socialdemokraterna på andra plats. Tidningen Åland har liberalerna som etta med centern tätt i hälarna och socialdemokraterna först på femte plats.

Om mindre än fyra veckor vet vi, men med tanke på att tidningen Åland har frågat 300 väljare mot Nyans 100 så kan utslaget där ligga närmast verkligheten på väljarfältet just nu. Att ett oppositionsparti plockar poäng har vi sett förr liksom att det parti som burit det största regeringsansvaret straffas av väljarna.

Intressant är att det största regeringspartiet centern klarar sig i stort sett helskinnat. Kanske det var det centerns Roger Nordlund hade i sinnet när han på valnatten för fyra år sen erbjöd lantrådsposten till Camilla Gunell (S). Hon hade visserligen fått överlägset mest personliga röster, men partiet kom först på tredje plats enligt antalet röster.

Att det blir centern och liberalerna som kämpar om tätplatsen är allt som det har varit sen 1979. Det var faktiskt först i förra valet som den tätduon var lätt hotad i och med att socialdemokraterna fick lika många mandat som liberalerna. Spännande skulle det vara om den dominansen bröts, men oddsen är sannolikt inte de bästa.

Vad man i övrigt kan och vågar tro är svårt att veta. De obundna finns kvar trots att hela lagtingsgruppen hoppade av. Är det samma väljare som röstar obundet nu eller har det kommit in nya? Det framgår inte av presentationerna av pejlingarna hur väljarna har rört sig.

Den nya gruppen Åländsk demokrati (vilka andra former av demokrati finns det?) får två röster av 100 i Nyans pejling, 2 procent, och 2,3 procent i tidningen Ålands. Nyan har inte viktat de två rösterna eftersom partiet inte har varit med tidigare medan tidningen Åland genom viktning har gett ÅD 3,4 procent. Det känns som onödigt många, men varför skulle det inte finnas missnöjda väljare också på Åland?

I Nyans pejling får Hållbart initiativ en röst. Tidningen Åland har av någon anledning inte tagit med gruppen. Man har tydligen ansett att den ingår i centern på samma sätt som kandidaterna på Ålands framtids kvinnolista ingår i ÅF.

Men när det gäller Hållbart initiativ har det uttryckligen talats om ett tekniskt valsamarbete. Att rösterna på listan också räknas centern tillgodo betyder inte att kandidaterna hör dit.

En pejling är en pejling, inte ett valresultat. Pejlingar behöver inte alltid stämma. Ett mycket färskt exempel är det grekiska parlamentsvalet, där man räknade med strid på kniven mellan Syriza och Ny demokrati, men där Syriza tog hem segern med god marginal.

Samma var det i Storbritannien i våras, där Labour ansågs ha en chans till seger men där de konservativa fick egen majoritet. I bägge fallen handlade det om vetenskapligt underbyggda opinionsmätningar, utförda av seriösa institut. Och ändå gick det galet.

Så våra lokala mätningar kan inte tas som sanning, i all synnerhet inte som de spretar en del åt olika håll. Men för dem som intresserar sig för val är de ändå intressanta. Och för partierna kan de ge en vink om att lägga på ett kol.

Däremot skall ingen tro att segern redan ligger som i en liten ask och slå sig till ro. I en valkampanj hinner det hända mycket på tre veckor. Till och med de sista dagarna har varit avgörande ibland! Men än så länge verkar kampanjen lätt avslagen, tyvärr.