Välj den tråkiga vägen ur budgetunderskott
Tio miljoner mindre i börsen än vad man hade tänkt. Det är prognosen för Åland, enligt det statliga budgetförslag som lades fram förra veckan.
Det är ju inte bra, och vem som helst som följt med de senaste tjugo årens fåfänga försök att få ner kostnaderna förstår att så mycket sparar man inte på något akut sätt. Redan att nå de sparmål som regeringen tidigare satt upp har visat sig vara svåra att uppnå. Någon budget i balans blir det alltså inte under denna mandatperiod.
Eftersom den finländska ekonomin hackar, liksom den europeiska och den globala, så får det självklart konsekvenser för Åland. Utan skatteinstrumentet kan Åland inte göra så mycket åt intäkterna, och bra är väl kanske det, om man på Åland inte ens kan enas om det självklara att samarbete över våra pyttesmå kommuners gränser är både vettigt och nödvändigt.
I Finland har man valt att kraftigt sänka samfundsskatten som en stimulansåtgärd för företagen. Man vidtar en rad riktigt tuffa sparåtgärder, och finansminister Jutta Urpilainen (S) säger det rakt ut: Finlands ekonomi kanske aldrig mer blir vad den varit. I den regnbågskoalition som är Finlands regering har budgetförslaget hamrats fram mellan höger- och vänsterblocken, och det syns.
Så, vad ska man göra på Åland? Hur allvarligt är läget, om man lägger den politiska retoriken åt sidan?
Det är naturligtvis allvarligt om man lever över sina tillgångar. Om man gör det riktigt mycket, som i Grekland eller Spanien, så är det riktigt illa. Då blir risken att hela lasset välter.
På Åland är vi inte ens i närheten av en sådan situation. Den åländska offentliga ekonomin är hyfsat väl skött, skatteintäkterna är goda, välfärden i det närmaste intakt.
Det är angeläget, mycket angeläget att på lång sikt få ner helhetskostnaderna, men det brinner inte i knutarna. Inte så att man nu, förhastat, ska börja säga upp folk eller riva ner saker som det tagit lång tid att bygga upp.
Det som måste ske är att landskapsregeringen, framför allt lantrådet Camilla Gunell (S) tar ett fast grepp om rodret och tydligt visar att man håller den inslagna kursen mot en samhällsreform.
Det går inte att ha allt kvar som det varit, inte om Ålands extrema småskalighet i ett modernt samhälle betyder att saker som är dyra och måste få kosta, som vård, skola och omsorg, kostar mer och utvecklas mindre än vad som kunde vara fallet.
I klartext:
Topprioritera den digitala agendan.
Fortsätt arbetet mot färre kommuner och mer samarbete. Om det krävs, använd den påtryckningsmöjlighet som finns i landskapsandelssystemet för att få kommunernas politiker att på allvar tänka på saken.
Få ordning på kortruttssystemet. Det går inte att ha en verksamhet som är så dyr som dagens skärgårdstrafik, för så få människor.
Om den guldkista som innehåller Paf-medel ska användas, gör det för att skapa nytt, tänka nytt och tänka framåt. Inte för att investera i att lappa och laga gamla system och kalla det investeringar.
Detta kommer att ta tid, och det kommer inte att ge en budget i balans 2015, men låt inte ett fåfängt flaxande efter vallöften leda bort från det tråkigt ansvarsfulla.
