DELA
Foto: Jonas Edsvik

Våldshot måste tas på allvar

Kvinnor som hotas av sina tidigare partner måste ha rätt till fullständigt skydd. Samhället måste sluta svika dessa offer.
Kvinna dödad av man. Skriver du den textraden i datorns sökmotor får du många träffar. Minst 16 kvinnor dödades av sin man eller ex-man i Sverige under 2016, minst 267 kvinnor under 2000-talet. De flesta dödades på platsen där alla människor borde vara som tryggast – i sina hem.

Förra veckan inträffade en sådan tragedi i Raseborg. En ung kvinna dödades av sin före detta pojkvän. Polisen utreder fallet som mord eftersom rekvisiten uppfylls, gärningen var både planerad och synnerligen rå.

Förra sommaren lamslogs Åland av mordförsöket i Godby. Senaste onsdag slog Ålands tingsrätt fast att gärningsmannen var tillräknelig vid dådet. Han har nu ett långt fängelsestraff att vänta. Under rättegångsförhandlingarna i november vittnade kvinnan om trakasserier och hot som pågått långt innan dådet som nästan tog hennes liv. Mannen hade vid ett tillfälle siktat en pistol mot kvinnan med orden: ”Det är bara ett pang så är du borta”.

I många fall finns det sådana varningstecken, direkta hot och handlingar. Besöksförbud utdelas, men liksom i fallet i Godby, är det långt i från tillräckligt.

Då en person , oftast kvinna (under 2016 var 69 procent av familjevåldsoffren i Finland kvinnor), lever i en våldsam relation uppmanas hon att lämna förhållandet. Våga bryta sig ur. Men när personen gör det står hon ensam, nästintill helt utan skydd.

I början av januari arrangerade Ålands feministparaply ett öppet möte där det stod klart att skyddsfunktionerna för offer för våld i nära relationer är undermåliga. Det saknas stödpersoner och stödgrupper. Att vårt samhälle inte har lyckats ge stöd är fruktansvärt och måste åtgärdas. I de grova fall där kvinnan känner sig hotad till livet måste de vara garanterade fullständigt skydd, kosta vad det kosta vill.

”Att bryta upp från en våldsam och kontrollerande man är den enskilt farligaste stunden i en kvinnas liv”. Det skriver den svenska journalisten och författaren Katarina Wennstam som har ägnat hela sitt yrkesliv åt att belysa mäns våld mot kvinnor.

I en debattartikel i Expressen som publicerades i slutet av maj föreslår hon att Sverige för en tioårsperiod borde förbjuda högriskmatcher i fotboll. De frigjorda medlen ska då öronmärkas till att punktmarkera de män som förföljer och misshandlar kvinnor.

”Tusen poliser som skulle kunna agera livvakt åt alla de kvinnor som inte kan röra sig fritt i samhället på grund av att en man de har levt med inte kan acceptera att hon inte ville vara ihop längre”, skriver hon. Hennes förslag har givetvis väckt mycket reaktioner. Folk menar att man inte kan ställa dessa två ting mot varandra. Och alla kan vara lugna – inga fotbollsmatcher kommer att ställas in. Fotbollsfans kommer alltid att skrika högre än utsatta kvinnor.

Det borde givetvis finnas utrymme för både och. Livvakter åt våldsutsatta kvinnor och poliser som övervakar matcher och andra evenemang. Men om det inte finns tillräckliga samhälleliga medel så måste vi fråga oss vad det är som vi ska prioritera.

Människans rätt till liv och trygghet ska gå först. När det finns konkreta hot måst ska de tas på allvar. Det måste finnas resurser för livvakter eller andra skyddsfunktioner. I annat fall kan vi aldrig råda en kvinna att lämna en våldsam man.

Det är en fasansfull tanke.