Vågar vi prata om fiske som etisk fråga
Nöjesjakt. Nöjesfiske. Sportfiske. Storviltsjakt.
Efter vårens tidvis hetsiga debatt om vårjakten och de många motstridiga känslor som väckts av det kan det kanske vara skäl att ta upp den form av jakt som inte kan försvaras med köttet och maten, inte hur man än sträcker på begreppet.
Kanske vågar vi oss på den etiska fråga som ligger i botten på all form av nöjesjakt; Har människan rätt att döda eller skada andra levande varelser för sitt nöjes skull?
Alla argument till försvar för vårjakt, älgjakt, rådjursjakt, sjöfågeljakt och jakt på andra traditionella bytesdjur har en bas i gamla tiders behov av mat. Människan har varit jägare, samlare, nomad och jordbrukare under en väldigt lång tid av sin historia, och under den tiden har jakten varit en självklar och naturlig del av kosthållningen och av livet.
I dag lever vi i ett helt annat sorts samhälle. I den välmående delen av världen jobbar vi mindre, köper vår mat förpackad och förädlad i butiker. Vi har fritidsproblem.
Som den globala adel vi är, är det vissa av oss som fyller sin fritid med att jaga eller fiska, för nöjes skull. Det handlar om byten som ingen har för avsikt att, ens i teorin, förtära. Varg, björn, lo, lejon, tiger och annat storvilt utgör begärliga troféer, och föds i vissa fall upp i det uttryckliga syftet att skjutas.
Inom sportfisket är catch and realease lösningen bland annat för gäddfisket. Man fiskar, man tar upp och dokumenterar, och släpper i fisken igen. Proffsen, de verkligt hängivna fiskarna, klarar detta moment med minimal skada. Andra gör det inte. Fisken stressas, skadas och dör ibland. De fiskare som inte orkar bry sig tar upp fisken och slänger den, för gädda är det inte många som vill äta.
Som i all annan mänsklig verksamhet finns det de som gör det bra och det som gör det uselt. Det får man räkna med när folk håller på.
Man kan självklart argumentera att detsamma gäller livsmedelsindustrin. Vi föder upp djur för att ha ihjäl dem, och vissa missköter sin djurhållning å det grövsta.
Frågan kvarstår; Är det rätt att döda djur bara för att det är kul?
Åland satsar på fisketurismen som en nisch för framtiden, och det är en verksamhet man både kan utveckla och sköta snyggt. Det passar Åland. Fisket på Åland har långa anor, man kanske till och med kan säga att Åland knappt ens skulle vara bebott utan sälen och strömmingen.
Några svar vet jag inte om jag har, men en saklig debatt kring denna fråga vore intressant. Är människan skapelsens krona? Vilka begränsningar bör vi sätta på oss själva i förhållande till resten av allt levande? Hur långt sträcker sig vårt ansvar?
