Vad vore näringslivet utan offentlig sektor?
Ålands näringsliv skickade i fredags ut en fin och påkostad medlemstidning där man beskriver sitt imponerande utbud av kurser för medlemmarna, berättar om sin nya styrelse och i en ledare beskriver sin syn på relationer mellan privat och offentlig sektor.
Vd Anders Ekström målar upp en djup motsättning mellan det privata näringslivet och en offentlig sektor som aningslöst och kortsiktigt ger sig in på privat territorium för att finansiera sin vacklande verksamhet. Han skriver: ”Ålands näringsliv är alltid på den privata sektorns sida och vi arbetar för att våra medlemmar ska öka sin konkurrenskraft och utveckla sin verksamhet.”
Den motsättningen, är den verkligen på riktigt? Är det så att privat sektor står i konflikt med offentlig sektor om pengarna, och att pengar som används av det offentliga på något sätt är förlorade?
Med den dikotomin borde naturligtvis skotten mellan till exempel Ålands näringsliv och landskapsregeringen vara vattentäta. Så är inte fallet, och det som sipprar emellan är offentlig finansiering i olika former av den verksamhet Ålands näringsliv bedriver.
Inget ont i det, det är till och med bra att landskapsregeringen är med och jobbar för att det åländska näringslivet ska må bättre och öka sin konkurrenskraft. Dock ska man kanske inte i samma tidning både måla upp motsättningen och några sidor senare konstatera att ”Tyvärr saknas det i dagsläget möjlighet till finansiering via strukturfonderna, varvid genomförandet ej kan komma igång förrän under senare delen av 2014.”
Den finansieringen skulle användas till ”två större projekt i syfte att öka försäljningen bland våra medlemsföretag.” Samma Anders Ekström där. (Strukturfondsfinansiering är EU-pengar som alltid kräver en egen åländsk andel landskapsmedel). Inga bidrag, ingen ökad försäljning alltså?
Det finns många saker privat sektor gör bra, och bättre än om det skulle drivas i offentlig regi. Det finns många områden där man med fördel kan diskutera i vilken grad det offentliga ska konkurrera med det privata.
Däremot finns inte en värld där privat företagsamhet skulle ta på sig och framgångsrikt bära det ansvar som offentlig sektor i dag gör. Det beror helt enkelt på att det inte ligger tillräckligt med pengar i det. Det är verksamhet som kostar, men som vi i vårt samhällsbygge bestämt att ska göras, såsom vård, omsorg, utbildning, infrastruktur, regionalpolitik och, ja, stöd till näringslivet.
Visst vill den privata sektorn vara med och knapra på det, till de delar det är lönsamt, men man vill inte bära ansvaret när det inte är det. Däri ligger arbetsfördelningen.
Icke att förglömma att offentlig sektor är Ålands största arbetsgivare och därmed genererar en betydande del av de skatteintäkter som håller landskapet flytande. Som att typ en euro av den skatt som betalas in av en kursplanerare på en skola flyter genom systemet och landar i verksamhetsbidraget till Ålands näringsliv.
Låtom oss bara ödmjukt konstatera att vi behöver varann, vi inom det privata näringslivet (dit Nya Åland hör) och den offentliga sektor som tar hand om allt som vi inte kan tjäna pengar på, och som vi dessutom kontinuerligt basar för att de inte är sparsamma nog, och inte ser till att få in pengar på sin verksamhet också.
Bäst det är så kan ju näringsminister Fredrik Karlström stänga av kranen, och vad gör vi då?
