Vad var det presidenten lovade?
Samarbete och ömsesidigt förtroende Åland – riket är presidentens recept för hur man når bra lösningar för Åland. Och så skall Åland involveras så det inte blir problem med EU-fördraget. Men hon sade inte hur.
Det var en strålande glad president Tarja Halonen som på självstyrelsedagen i lördags berättade för festpubliken på Självstyrelseplatsen att samtliga syften med självstyrelsen har uppfyllts utomordentligt väl.
Man kan förmoda att självständighetsgruppen inte håller med om det. På det hållet har man en lång lista på saker som Finland av olika orsaker, eller ingen orsak alls, inte unnar Åland.
Andra håller sig med kortare listor på sådant man önskar sig, men önskelistor har i stort sett alla. Också talman Barbro Sundback (s) förde fram önskemålet/ förhoppningen att Åland till 100-årsjubileet om 15 år har ett nytt ekonomiskt system. Med det avsåg hon utökad beskattningsrätt.
Att det finns önskelistor behöver inte nödvändigtvis betyda att det råder stort missnöje. I så fall skulle barnens julklappslistor innebära underbetyg för i stort sett alla föräldrar varje år, om parallellen tillåts.
När presidenten säger att syftena med självstyrelsen har uppfyllts, så är det verkligen så man ser det på rikssidan. Man anser att Finland har levt upp till Nationernas Förbunds beslut och andra internationella åtaganden. Finland är inte ensamt om att anse det. Professor Ove Bring tog upp frågan på seminariet, där Ålands framtids vitbok presenterades. Det gällde självständighet för Åland och Bring konstaterade att det inte blir lätt om Åland och Finland inte är överens. För att en region skall få sympatier internationellt om den ensidigt rycker sig loss krävs det att den är förtryckt. Att bevisa en sådan sak i Ålands fall blir svårt enligt honom.
För den skull behöver man inte alltid vara överens, vilket president Halonen nogsamt påpekade. ”… Alla kan inte tycka lika om allt. Att landskapet och riket inte alltid har samma uppfattning om behoven att utveckla självstyrelsen är också naturligt.”
Och vad gör man när landskapet och riket inte tycker lika?
”En utveckling av självstyrelsen behöver inte alltid fokusera på lagändringar eller behörighetsfrågor. Många av de dagspolitiska frågorna kan lösas effektivt genom samarbete och en dialog i ömsesidigt förtroende. Min förhoppning är att landskapet och riket skall kunna bygga upp ett aktivt och konstruktivt samarbete med sikte på att trygga landskapets ekonomi, välfärd och miljö och att samarbetet inom kultur och utbildningsväsendet intensifieras.”
Det låter bra. Om basen finns så skall det gå att samarbeta sig fram till bra lösningar utan att behöva ändra lagen varje gång. Men är man liten så känns det antagligen säkrast att ha allt till pappers. Någonting att visa upp ifall man blir ifrågasatt.
Men visst är det så att utan samarbete fungerar självstyrelsen inte. Utan förtroende går det inte heller. Det måste ju vara där det har brustit i kontroverserna kring Paf. Parterna har inte litat på varann och så blir det polisanmälningar och rättegångar, som definitivt inte borde höra hemma i ett civiliserat samhälle.
Presidenten tog också upp Ålands bekymmer med EU och känslan av att inte kunna påverka. Här sade hon något intressant, som borde tolkas av någon med stor inblick: ”När det gäller ändringar av EUs grundfördrag är det nödvändigt att lagtinget i god tid är involverat i förhandlingarna på ett sådant sätt att problem inte uppstår när fördraget skall sättas i kraft.”
Betyder detta att Åland, enligt president Halonens åsikt, borde få någon del av sina krav tillgodosedda för att rösta ja till fördraget? Hon pekar själv på att det som bäst arbetas med en lösning på Ålands talerätt i EG-domstolen.
Man skall i sammanhanget komma ihåg att presidenten i ett tal av det här slaget ingalunda kommer med några snabbt nedrafsade privata funderingar eller festfraser som saknar betydelse när vardagen tar vid. Det hon säger är förankrat.
Så det finns någonting att se fram emot.
HARRIET TUOMINEN
harriet.tuominen@nyan.ax
.
