Vad mäter vi genom trygghet?
Trygghet är en känsla som i stor utsträckning kan styras av yttre faktorer.
Så vad är utgångspunkten i diskussionen om ett samhälle blir mera tryggt eller otryggt?
Är Åland en trygg plats att bo på? Ökar eller minskar tryggheten?
Ju flera människor man frågar desto flera svar får man sannolikt. Trygghet eller avsaknad av trygghet är en känsla, som är svår att definiera men relativt lätt att förändra. Det handlar i det här sammanhanget om medborgarnas oro att utsättas för brott, om tilliten till att andra människor i samhället inte vill göra oss illa fysiskt, psykiskt eller materiellt.
Brottsstatistiken visar hur många brott av olika typer som kommit in till polisen, och hur stor andel av dem som polisen lyckas lösa. Men trygghetskänslan är någonting annat. I Malmö till exempel minskar risken att utsättas för brott samtidigt som trygghetskänslan också minskar.
Så vad kan det bero på att vi känner oss mindre trygga samhället trots att risken att utsättas för brott i det längre perspektivet faktiskt förändras till det bättre?
En av orsakerna är mediebevakningen av ett samhälle. Tidningar, tv och radio rapporterar om nyheter. Ofta består nyheterna av historier som rör brott eller andra missförhållanden.
Eftersom vår samhälle är så koncentrerat blir rapporteringen ofta procentuellt större från de här typerna av nyheter än på andra platser. Orsaken till att vi skriver om det är att det finns ett allmänintresse, och de här nyheterna läses flitigt.
Men det ger en skev bild av samhället som mer brottsbenäget än vad det faktiskt är, även om vi väger upp bilden med många andra reportage.
Det vanligaste brottet på Åland är trafikbrott. Statistiken för brott mot liv har, med naturliga förändringar på några fåtal från år till år, varit oförändrad åtminstone de senaste fem åren. Då räknas allt från misshandel till mordförsök in i kategorin brott mot liv.
Också nyheter från omvärlden påverkar trygghetskänslan i vårt lilla samhälle. Vi har större tillgång till information från flera källor och når hela världen med några tryck på telefonen, det betyder också att vi tar in betydligt mycket mer av det som händer i omvärlden och det bidrar till en ökande otrygghetskänsla.
Den politiska debatten kan också påverka känslan av trygghet. I dagarna har en namninsamling för att öka resurserna till polisen skrivits under av 1 500 personer. Argument som hörts i samband med debatten är att polisen inte räcker till.
Högen med ouppklarade fall blir allt större och väntetiderna blir längre när polismyndigheten går på knäna. Det är självklart att polisen ska ha resurser att utföra sitt arbete. Och det är politiskt effektivt att lyfta fram bilden av polisen som underbemannade om målsättningen är att få till stånd mer resurser.
Samtidigt visar Nya Ålands artikel i gårdagens tidning att polisen har en högre andel uppklarade brott än både Sverige och Finland, även om man räknar på olika sätt.
Åsub gjorde en medborgarundersökning i Mariehamn 2015. Trygghet blev då en av tre faktorer som rankades högst i Mariehamn tillsammans med utbildningsmöjligheter och fritidsmöjligheter.
Det finns förstås andra typer av otrygghet som inte har behandlats här och som inte handlar om uppfattningar i samhället. Och känslan av otrygghet ska inte förringas. Det räcker med att känna sig otrygg för att begränsa sitt tillträde till det offentliga rummet.
Det är inte acceptabelt att människor inte ska våga gå ut på kvällspromenad, men vi måste också klara av att nyansera bilden för att inte otrygghetskänslan ska blir överväldigande och tappa proportionerna.
Låt inte trygghetskänslan ligga till grund för politiska beslut. Låt statistiskt baserade underlag göra det.
Förbättra trygghetskänslan med andra metoder.
