Vad kan du offra för att rädda världen?
Västvärlden står inför ett vägskäl. Valet står mellan ekonomisk tillväxt till varje pris eller en levande planet.
Den globala uppvärmningen, klimathotet och växthuseffekten. Ord som på relativt kort tid har gått från att vara okända begrepp till en del av allas vokabulär. Men klimathotet är märkligt nog fortfarande en vattendelare. Det finns ännu de som vill förneka människans ansvar i jordklotets förfall, bland dem finns Frankrikes före detta president Nicolas Sarkozy.
USA, Kina och Indien, klimathotets främsta ”bad boys”, har under de senaste veckorna givit sitt löfte om att ratificera Parisavtalet. Avtalets grundpelare är att jordens medeltemperatur inte får stiga med mer än två grader celsius. Kan miljökämparna ana ljus i tunneln?
Att ta ansvar för miljön är att bokstavligt talat rädda vår planet, men det är besvärligt. Det är allt för lätt för de rika att blunda då det är de fattiga som får betala notan för vår konsumtion. De fattiga länderna kommer att drabbas före oss, vi som idag lever i väst hinner kanske både dö och begravas innan hotet på allvar flåsar oss i nacken.
Det är glädjande att Åland är i framkant gällande miljöarbete. Att Ålands lagting 2014 enhälligt beslutade att det åländska samhället ska utvecklas inom hållbarhetens ramar senast 2051 är positivt, projekt så som Bärkraft likaså. Men egentligen är det inte fråga om någonting annat än att vi väljer att ta vårt ansvar, men de ansvarstagande är tyvärr undantag som bekräftar regeln.
Vi måste sluta sätta ekonomisk tillväxt framför miljöns välstånd. Vi måste inse att vi inte kan fortsätta äta kakan och tro att den ändå kommer att vara kvar. Att ändra vanor är väldigt svårt, men ack så nödvändigt. Att sluta röka är svårt, men bra för hälsan. Att börja sopsortera är besvärligt till en en början men blir snart en vana. Att minska köttkonsumtionen kan till en början kännas omöjligt, men ofta märker man att det inte bara är miljön som mår bra av det (för att inte tala om djuren) utan också ens hälsa.
Anders Wijkman, ordförande för den globala tankesmedjan Romklubben och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien i Sverige besökte nyligen Åbo. Han är en av dem som vågar ge ord åt en obekväm sanning, vi i Norden måste sluta flyga till Thailand – prislappen är allt för hög för miljön.
En del tar bussen i stället för bilen för miljöns skull, andra köper ekologiskt, utesluter kött, sopsorterar samvetsgrant och skippar flyget. De allra flesta av oss gör inte allt det där. Det är för svårt, trots att det handlar om det viktigaste vi har – vår planet.
