Vad gäller egentligen misstroendeyrkandet?
Debatten om misstroendeyrkandet i lagtinget blev en spretig historia.
Det blev i alla fall tydligt att oppositionspartierna inte är överens om varför de har tappat förtroendet för regeringen.
Axel Jonssons (Åf) var tydlig med att misstroendeyrkandet handlar om minister Nina Fellmans (S) bristande omdöme i ett insändarsvar i Nya Åland.
– Det är inte mot person, utan mot agerande, hävdade Jonsson vars partikamrater var mottagare av det ursprungliga insändarsvaret.
Det är en förståelig reaktion från Ålands framtids medlemmar och sympatisörer.
Centern valde däremot att bredda misstroendeyrkandet. Enligt partiledare Veronica Thörnroos handlar det om den arrogans som ministern bemöter det åländska folket med. Inte specifikt i sakfrågan, utan generellt.
– Vi känner att det inte är ett misstag, det här är droppen som fick bägaren att rinna över för vårt vidkommande, sade Thörnroos under debatten.
Till sist kom det dock fram var missnöjet från C-håll egentligen rotar sig. Kansliministern har diskuterat med kommuninvånarna men inte, enligt Thörnroos, lyssnat tillräckligt mycket på deras åsikter. Kommunstrukturreformen är den egentliga grunden för misstroendet från centern.
Trots att debatten inte skulle bli en recension av kansliministern som person, utvecklades den till precis det i lagtinget. Ministern anklagades för att inte lyssna till ålänningarna, att inte titta Stephan Toivonen (ÅLD) i ögonen när hon skakar hand i lagtinget och för att hennes personlighet gör att hon alltid måste stå på barrikaderna.
Debatten var inte vårt parlaments stoltaste ögonblick.
Däremot var både opposition och landskapsregering överens om en sak: det handlar inte om ministerns hantering av sakfrågor. Sakfrågan är i det här fallet Veikkaus verksamhet på Åland. Och huruvida ministerns försummelse har orsakat Veikkaus tillfälliga sorti från Åland.
Trots att kansliministern beskylls för arrogans och för att inte lyssna till det åländska folket har hon lagt mycket tid på att lösa den här frågan, som berör väldigt många ålänningar. Fellman har informerat Nya Ålands läsare om arbetet med att lösa Veikkausfrågan den 1, 5, 12, 15, 18, 20, 21, 22, 27 och 28 december.
Fellman har fått kritik för att landskapsregeringen har agerat för sent, för att hon inte har deltagit i tjänstemannamöten och för att det har tagit för länge att få till stånd möten i riket.
Vid ett flertal tillfällen har framförts att Fellman visste om att Veikkaus skulle dra sig tillbaka från Åland redan före beslutet offentliggjordes i slutet av november, en bild som har bidragit till det uppskruvade tonläget mot ministern. Nya Åland har försökt kontrollera den uppgiften. Polisstyrelsen, Veikkaus, inrikesministeriet och Paf har alla dementerat.
Polisstyrelsen i riket är tillsynsmyndighet för Veikkaus i Finland och överinspektör Mikko Cantell har sagt att det inte är deras sak att meddela Åland hur det blir med spelen. Veikkaus vd Olli Sarekoski dementerar den 3 januari påståendena om att bolaget skulle ha informerat landskapet tidigare än slutet av november. Minister Fellman själv har vid ett flertal tillfällen sagt att någon sådan information inte hade nått henne.
Ministern har, till sist, också presenterat en lösning.
Insändarsvaret var inte det mest genomtänkta. Det höll lantrådet, Liberaler, Moderater och Socialdemokrater så väl som oppositionspartierna med om. Även kansliministern uttryckte sig ångerfullt i debatten.
Men att anklaga minister Fellman för att vara arrogant i frågor som är viktiga för ålänningarna är inte rättvist. Och att väcka ett misstroendeyrkande utan att vara överens om tolkningen varför ett misstroendeyrkande ska väckas är inte seriös oppositionspolitik.
Fotnot: Nina Fellman har tidigare varit chefredaktör på tidningen Nya Åland.
