Vad avgör om ett brott är grovt?
En kvinna misshandlas svårt av en tidigare pojkvän och får bestående men. Tingsrätten dömer för misshandel till fängelse, som omvandlas till samhällstjänst. För milt straff, tycker åklagaren.
Nu är det upp till hovrätten att avgöra, hovrätten som i våldtäktsmål brukar ha en mildare syn än tingsrätten.
Alla parter var missnöjda med tingsrättens dom. Offret för att skadeståndet var lågt, förövaren för att skadeståndet var för högt och åklagaren för att straffet var för milt.
Det är åklagarens resonemang som är det intressanta.
Åklagaren konstaterar att förövaren har sex tidigare domar för misshandel, en av dem för grov misshandel. Det skall enligt honom leda till straffskärpning. Dessutom anser han att det handlar om grov misshandel, medan rätten nöjer sig med misshandel.
Tingsrätten hänvisar till åldern, mannen var 20 år när misshandeln ägde rum, och till att tre av de tidigare misshandelsfallen bara hade gett böter. Utgående från detta ingen straffskärpning.
Kvinnan har efter misshandeln mot ansiktet lappats ihop med titanplatta, skruvar och nät.
Dessutom har hon för resten av livet nedsatt hörsel på ena örat.
Hur allvarlig borde misshandeln ha varit för att vara grov? Den som slår till en annan så motparten får näsblod brukar i polisprotokollen misstänkas för misshandel. Det är en viss skillnad på näsblod och ett hoplappat ansikte. Så var går gränsen för ”grov”? Vad menas med grovt?
Grovt i förhållande till de brott personen ifråga tidigare begått? Nej.
Grovt i förhållande till de brott som begås av andra? Finns helt säkert invägt i straffskalan.
Grovt sett ur offrets synvinkel och mot bakgrund av konsekvenserna? Konsekvenserna definitivt. Men hur mycket beaktas offret i övrigt?
I det här fallet anser åklagaren att tingsrätten först bestämde att mannen inte skall buras in. Sedan tittade man på straffskalan och kollade upp hur hårt straffet kan bli för att undvika inburning.
Påståendet är inte direkt smickrande för tingsrätten, inte om man utgår från att lagen skall vara lika för alla. Det oaktat kan det stämma. Det behöver inte ens vara moraliskt klandervärt för tingsrätten. Rätten kanske är övertygad om att frihetsberövande straff inte leder till något positivt. Och rätten kan ha rätt, det är mycket möjligt att samhällstjänst är mer fostrande för karaktären.
Om tingsrättens dom är en anpassning till det straff man vill ha så är det inte första gången det ser ut på det sättet.
Minns någon den vurpade Vipern, som lämnade vägbanan och landade på en släpvagn några tiotal meter längre bort? Föraren hävdade att han körde 50 km/t. Expertvittnena ansåg att farten bör ha varit över 100 km/t. Tingsrättens majoritet stannade för 95 km/t. Varför?
Det säger man inte, men med 95 km/t, alltså 45 kilometer mer än tillåtet, kunde domen bli äventyrande av trafiksäkerheten. Och försäkringsbolaget skulle ta på sig kostnaderna för skadorna på bilen. Om rätten hade trott på 100 km eller mer hade straffet blivit grovt äventyrande. Och föraren hade fått stå för skadorna själv.
Så visst kan domar anpassas om man vill vara snäll.
Intressant skall det nu bli att se hur hovrätten ser på saken.
Hovrätten har på senare tid utmärkt sig för att lindra tingsrätten domar, de som gäller sexuella övergrepp. Ser hovrätten milt, alltså mildare än tingsrätten, också på annan misshandel av kvinnor?
