Vad är vi beredda att tro på för att förklara det oförklarliga?
Nya uppgifter har skapat opinion för att återigen undersöka orsaken till varför Estonia sjönk.
Reaktionerna på avslöjandet av hålet i skrovet är snarare ett tecken på vad vi är beredda att tro på för att förklara det oförklarliga.
I fredags kom nyheten att svenska åklagarmyndigheten ska utreda om en ny förundersökning av Estoniakatastrofen bör öppnas, 20 år efter att den förra förundersökningen lades ner. Orsaken är dokumentären Estonia: fyndet som ändrar allt som presenterar nya uppgifter: ett nytt hål i skrovet.
I höstas sade bland annat Margus Kurm, tidigare statsåklagare och ordförande i den estniska regeringens Estoniautredning, att hålet tyder på att fartyget troligtvis krockade med en svensk u-båt och att det skulle vara orsaken till förlisningen. Uppgifterna har kraftigt tillbakavisats av svenska myndigheter.
Man kan i alla fall säga att dokumentären har gett ringar på vattnet. Förutom att tre regeringar har reagerat på uppgifterna tilldelades filmens upphovsman Henrik Evertsson Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande.
Evertssons avslöjande står däremot inte oemotsagt. I nästa nummer av tidskriften Filter går chefredaktören Mattias Göransson till motangrepp på de nya teorierna om förlisningen.
Göransson brukar inte ta en sådan ansats utan att ha torrt på fötterna. Han avslutade Hannes Råstams avslöjande kring den fruktansvärda felhanteringen av fallet Thomas Quick, han var tillsammans med Thomas Petterssons först att redogöra för vad som senare blev chefsåklagare Christer Petersons förklaring till mordet på Olof Palme.
I tidningens egen podcast säger Göransson att metoden som Evertsson använder för att övertyga tittarna egentligen inte bevisar någonting alls.
– Man staplar en stor mängd obekräftade eller avfärdade påståenden på varandra tills man når en övertygande massa. När man i stället borde granska varje uppgift separat, säger Göransson.
Att ingen annan har upptäckt hålet handlar inte om någon mörkläggning, utan snarare att vraket har vridit sig sedan någon senast tittade enligt Göransson. För att göra dykningarna och upptäcka hålet kräves att någon var beredd att bryta mot gravfriden, ett brott.
Det är inte konstigt att det under 26 år har spridits konspirationsteorier kring Estonias förlisning. Hanteringen direkt efter olyckan gav motstridiga bud. Från början skulle vraket och alla döda bärgas, sedan skulle fartyget täckas in i betong för att göra en gravplats. Inget av detta skedde.
Vad var det egentligen då som hände? Var sprängladdningar ombord orsaken, körde en u-båt in i sidan på fartyget? Var det för att det fraktades krigsmateriel mellan Sverige och Estland?
Estonias förlisning var en chock, det var helt otänkbart att en färja kunde sjunka på det där sättet i Östersjön. 852 människor dog och åtminstone tre länder fick generationsöverskridande ärr. För ålänningarna, med vår färjtradition, med Åland som evakueringsplats efter Estonias förlisning och på grund av den nära kopplingen till själva båten, lever händelsen kvar i allra högsta grad.
Så stora och omvälvande händelser behöver grandiosa förklaringar. Att bogvisiret lossnade i de höga vågorna är för slumpmässigt. Då är det ofta lättare att ta till sig det avsiktligt onda som alternativa förklaringar kan ge.
Det visar också vikten av öppenhet och tydlighet när myndigheter ska utreda och ge svar på orsakerna till traumatiserande händelser. Genom att inte kunna förklara, genom att ge otydliga och motsägelsefulla svar skapar man en grogrund för konspirationsteorier. Då kommer människor att leta alternativ som bättre passar in i deras förklaringsmodeller av världen.
Allt tyder på att de nya fynden inte förändrar någonting alls vad gäller själva olyckan. Men det visar allas vår sårbarhet när det kommer till att vilja tro och vilja kunna förklara stora händelser. Och det måste myndigheter ta på absolut största allvar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
