Vad är bästa garantin för en oberoende radio?
Tidningsjournalister är korrupta och inställsamma. Och det är tydligen ok.
Men de som jobbar vid Ålands radio måste balansera upp eländet och det klarar de inte av.
Säger de obundna i lagtinget.
Man borde bli arg, men till vilken nytta?
Visst kan det finnas politiker som tycker att journalister som arbetar på kommersiella tidningar, radio och tv är korrumperade. Men att utgå från att det är så, som obundna Danne Sundman gjorde i budgetdebatten, att så att säga konstatera faktum i stället för att åtminstone beklaga och allra helst kräva rättning i leden om han faktiskt tror det är så illa ställt, det är inte riktigt vackert.
Men vem förväntar sig saklighet av en populist! För att ta till ett argument i litet samma klass som det sundmanska.
Eftersom journalister vid kommersiella medier inte är att lita på så måste journalistiken vid public service-radion garanteras. Säger Sundman. Även en korrupt journalist kan ge den senare hälften av meningen sitt fulla stöd.
Det är viktigt att radion kan stå fri från politisk styrning och yttre påtryckningar. Frågan är hur det görs på bästa sätt.
Sundman vill göra det genom att ersätta tv-avgiften med en landskapsskatt. Han har sagt det förut, så man skall inte chockas av att förslaget kommer från just det hållet. Men vill de obundna faktiskt ha fler skatter? Eller har de bara inte kommit på något bättre?
Ett argument är att skatt är det mest rättvisa. För vem? För dem som inte har tv eller dator, men som ändå skall vara med och betala? De är för all del inte många, men är det rättvist att straffa dem för att de inte vill vara som alla andra?
Ett annat argument är att gammalt folk inte vågar öppna för kontrollanten för att de inte har haft råd att betala avgiften.
Knappast. Gammalt folk gör inte så, låter bli att betala. Skolkare får man nog leta i betydligt yngre åldersgrupper.
Huvudargumentet är i alla fall att radion skall kunna arbeta fri från påtryckning. Politikerna skall inte kunna hota med att dra in anslaget om inte journalisterna är ”snälla”.
Nej. Det skall politiker inte kunna göra. Men det är fortfarande politikerna som stiftar lagarna, oberoende av om det handlar om avgift eller skatt. Så varför inte sätta avgiften bakom kvalificerad majoritet? Skriv in i lagen att radions styrelse eller förvaltningsråd, vilket som, fattar beslut om avgiftens storlek. Och att det krävs kvalificerad majoritet i lagtinget för att ändra på lagen.
De obundnas förslag att radion får en viss procentuell andel av landskapets inkomster – en andel som minskar när tiderna är dåliga och ökar när tiderna är goda – innebär osäkra arbetsplatser. Rättvist och bra?
Också tidningsjournalisterna lever med en ekonomisk verklighet, så rätt så. Men om det nu är radions anställda man förväntar sig stordåd av, att de skall våga stå raka i alla väder, granska allt och alla, kan man då hålla på och dra in och tillsätta tjänster beroende på hur landskapets budget ser ut? Vad får man då för folk? Vill lyssnarna ha det så?
Det finns mycket att diskutera kring radion. Bland annat borde det göras boskillnad mellan programproduktion och distribution, så var och en kan se vad de olika delarna kostar. Vill man, så kan man gå ett steg längre och låta landskapet sköta distributionen – med skattemedel – och låta radiobolaget böra upp en radioavgift. Så vet vi vart pengarna går.
Alla tankar om radion som kastas fram behöver inte vara lyckade, men de obundna skall ha tack för att de inte lämnar Ålands radio åt sitt öde. Det är i alla fall den enda radiokanal vi äger gemensamt och kan ställa krav på.
