I går var det den ekologiska skuldens dag. Det innebär att vi på jorden från och med i går förbrukat alla förnyelsebara resurser som planeten har att erbjuda i år. Dagen påminner oss om att jorden inte klarar av det vi gör i nuläget på lång sikt. Det dystra nuläget och framtidsutsikterna som kommer därefter får många att känna klimatångest.

Klimatångest definieras som den starka oro och rädsla som man kan känna i samband med klimatkrisen. Om man har klimatångest kan man uppleva hopplöshet och i värsta fall depression.

Enligt en studie som dataanalysföretaget Kantar utförde år 2019 om finländarnas inställning till klimatförändringarna känner var fjärde finländare ibland ångest i samband med klimatet. En femtedel av dem säger sig ha upplevt stark ångest.

Den som vill befrias från klimatångest gör gott i att finna hopp. Men tänk om det faktiskt går så illa som forskarnas prognoser förutspår?

Det råder bred koncensus bland forskare om att mänsklig inverkan påverkar global upphettning. Vi närmar oss gränsen bortom återvändo. I takt med en varmare global medeltemperatur blir haven surare än aldrig förr, polarisen smälter, extremväder blir allt vanligare och innan seklets slut riskerar över 30 procent av jordens arter utrotning.

Det här är dystra utsikter. Vissa av dem kommer med all sannolikhet att bli verklighet och i värsta fall drabbas vi av ett mardrömsscenario.

Hur det slutar vet ingen. Till och med optimisten borde ha svårt att utesluta att delar av rapporterna blir verklighet. Redan nu har vattennivåerna stigit globalt och extremväder har visat sig vara allt vanligare. Poängen är att man inte kan klandra de som känner klimatångest.

Det är lätt att bli överväldigad av den stora utmaningen att rädda miljön. Man är en droppe i ett hav som snart är utan korallrev. När man ser sig omkring gör inte heller alla andra tillräckligt.

Individer kan inte lösa det själva, samhället verkar misslyckas och experterna jämrar sig.

Det här är en väldigt dyster bild, men det finns hopp. En hälsosam världsbild kan ge det hopp som krävs och motivation till att göra det man kan trots att det ser illa ut. Vi kan kalla en realistisk men hoppfull världsbild för ett vaccin mot klimatångest.

Liksom riktiga vaccin ska klimatångestvaccinet uppfylla vissa krav. Man ska inte behöva ljuga för sig själv. Det är viktigt att inse allvaret och vara medveten om farorna. Men vaccinet ska förutom att bejaka verkligheten ge hopp som håller patienten borta från förtvivlan och samtidigt ge motivation att göra något. Handling är väsentligt fastän det ser dystert ut – ännu finns det tid.

Vi kan illustrera saken med ett konkret exempel. Filmen ”First Reformed” handlar om en präst som blir själavårdare åt en deprimerad man med klimatångest. Mannen begår plötsligt självmord och prästen som själv har fysiska och psykiska problem anammar den dödes klimatångest. Prästen var inte vaccinerad trots att han predikade en realistisk men hoppfylld världsåskådning. Han drunknade istället i sin förtvivlan.

Den världsåskådning som prästen borde ha känt till, alltså den Bibeln målar upp, är ett exempel på ett effektivt klimatångestvaccin. Redan på första sidan står det att människan är satt att förvalta skapelsen. En god förvaltare hanterar det som getts honom på ett gott sätt oavsett grannens beteende. På annat håll står det att jorden kommer att ta en hel del stryk i framtiden. Men läsaren uppmanas att vara fylld med hopp för skapelsen kommer återupprättas och bördan ligger inte på dig.

Om man väljer just det vaccinet har man alltså ett hopp om att det slutar bra även om de värsta prognoserna blir sanning. Men det betyder inte att man kan strunta i situationen. Man ska inte ljuga och förneka klimatkrisen. Istället ska man göra sitt yttersta för att förvalta jorden då det är ens uppgift. Det utan att passiviseras av grannen och oroas av prognoserna. Gör det som är rätt just för att det är det rätta.

Prästen i filmen hade kanske fått en först dos innan han insjuknade – i den betydelsen att han var bekant med tankegångarna men inte insett vad det betyder för honom i praktiken. Han glömde bort det relevanta och hoppfulla i det glada budskapet.

Den ekologiska skuldens dag påminner oss om att det inte kan fortsätta så här. Var man behöver finna ett vaccin som uppfyller kraven så att vi utan ångest kan hantera en allt dystrare värld. Men ingen kan tvinga ner vaccinet i din hals. Du behöver hitta det själv.