Vaccin-nationalismen är på frammarsch
Den gemensamma EU-strategin för att säkra vaccindoser är i gungning. Nu vill medlemsländer köpa egna doser, och irritationen växer. Det är en farlig huggsexa som håller på att skapas.
Den gemensamma strategin går i korthet ut på att EU förhandlar för samtliga medlemsländers räkning, eftersom man är betydligt starkare tillsammans. Det går också på så sätt att möjliggöra en mer rättvis fördelning av doserna mellan medlemsländerna.
Men vaccintillverkningen har som bekant haltat. I veckan avslöjades dessutom att EU har fått 55 miljoner doser, samtidigt som 34 miljoner doser tillverkade i unionen har gått på export den senaste månaden, någonting som kom som en smärre chock för många medlemsländer där vaccinbristen fortfarande är påtaglig.
Och nu tycks allt fler vilja gå utanför det solidariska systemet, både internt och externt. Ungern, Polen, Slovakien, Tjeckien har alla börjat fiska efter egna vägar att få tag i fler doser. Det handlar främst om att köpa från andra tillverkare än de EU-godkända leverantörerna (till exempel Ryssland och Kina).
I veckan stoppade också Italien, tack vare en ny EU-mekanism, 250 000 doser som skulle levereras till Australien men hänvisning till att tillverkaren inte har levt upp till sina leveranskrav till EU.
Också i Finland har centerns vice ordförande Markus Lohi öppnat för att Finland borde se sig om efter också andra sätt att få tag i fler doser.
Den här utvecklingen är problematiskt ur flera synvinklar. För det första är det ytterligare ett exempel på den bristande solidariteten i EU. Det faktum att medlemsländer nu också överväger att köpa vaccin som inte har godkänts av EU ställer också till det för hur man ska bedöma vaccineringarnas kvalitet, till exempel i relation till de omtalade vaccinpassen.
Enligt Politico manar Bryssel till solidaritet, och i Frankrike växer irritationen över ländernas avsteg eftersom de mindre länderna har tjänat mest på den gemensamma strategin.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i veckan försvarat den gemensamma strategin med näbbar och klor.
– Vi hade haft fyra-fem stora medlemsländer som fått tillgång till vaccin medan resten hade blivit utan annars, säger hon till Svenska Yle.
Den nya förhållningssättet är också problematiskt för EU:s relation till resten av världen. Den italienska konfiskeringen av doser lär inte glädja Australien, och det lär knappast heller ha varit en engångsföreteelse.
Ensam är inte stark. Inte förrän hela världen har fått tillräcklig tillgång till vaccin kan vi börja se slutet på pandemin. Bara det är en enorm utmaning. Om dessutom den gemensamma europeiska planen försvagas och alla börjar frifräsa så lär det öka spänningarna i unionen. Skulle det leda till att helt lämna den gemensamma strategin får mindre länder som Finland rejäla bekymmer.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
