DELA
Foto: Jonas Edsvik
”Vårt arbete är viktigt, vår funktion demokratibärande. När lagtingsledamöter utan en tillstymmelse till bevis sprider lögner är det därför illavarslande”, skriver ledarskribenten.

Utan tillit är mediernas arbete meningslöst

Ålänningarnas låga tilltro till medier kräver självrannsakan inom skrået. Om ingen tror på det vi skriver går vårt demokratibärande arbete förlorat.
Därför borde det inte anstå politiker att sprida lögner som orättfärdigt urgröper tilliten.

Det är sunt att inte svälja allt man läser med hull och hår. Källkritik och en sund skepticism är viktigt, något vi ständigt påminns om inte minst på sociala medier där falska nyheter och bilder ryckta från sitt sammanhang får spridning.

Men kan skepticismen växa sig så stor att den snarare stjälper än hjälper vårt samhälle – och spelar vi inte då trollfabrikerna i händerna? Det frågar sig Paula Röttorp i en krönika i Svenska Dagbladet.

“Syftet med lögnerna är inte bara att lura oss, utan också att få oss att misstro våra medier, våra politiker och våra institutioner. Att få oss att misstro själva idén om sanning, eftersom ett samtal förutsätter någon grad av gemensam verklighetsbild och tro på att den andre åtminstone försöker tala sanning. Misstänksamheten kan därför underminera vårt samhälle och vår demokrati.” skriver hon.

Enligt Reuters Institutes årliga rapport har finländare den högsta tilltron till medier i världen även om den också här är på sakta nedgång. 59 procent av litar på medier överlag och 70 procent på de nyheter de själva läser. Enligt den färska undersökningen som publicerats av Svenska litteratursällskapet är tilltron till medier generellt ännu högre i Svenskfinland, men med Åland som undantag. Bara drygt 40 procent av ålänningarna uppger att de har förtroende för media. Snarlika siffror återfinns i Åsubs tillitsstudie från 2018.

Varför ålänningar sticker ut med sin låga tilltro till medier har säkert flera anledningar och kräver självrannsakan hos oss inom skrået. Vårt arbete, med målsättningen att vara demokratins vakthundar, blir i slutändan fullkomligt meningslöst om läsarna inte tror på vad vi skriver.

Opartiskhet är något många motiverar sin misstro mot medier med. Man menar att journalisterna har en agenda. En enkät från september gjord av den kommunala utvecklingsstiftelsen Kaks, som SPT rapporterat om, visar att en fjärdedel av finländarna tror att de flesta journalisterna är socialdemokrater, följt av anhängare till Samlingspartiet och De gröna. Det vanligaste svaret, 31 procent av de tillfrågade, var att man inte kunde ta ställning till frågan.

Särdeles intressant var att man kunde se tydliga skillnader i svaren beroende på vilket parti den tillfrågade själv röstar på. Sannfinländare tror att pressen består av supportrar till De gröna medan Vänsterns anhängare tror att journalister är samlingspartister. Många tror alltså att journalister har diametralt annorlunda politisk åskådning än de själva – oavsett vilket parti de själva tillhör.

Vi som arbetar inom media ska följa journalistreglerna och ta till oss av kritik för att utvecklas framåt. Vi ska skriva rättelser när vi gör fel och aldrig försöka dölja våra misstag.

Vårt arbete är viktigt, vår funktion demokratibärande. När lagtingsledamöter utan en tillstymmelse till bevis sprider lögner är det därför illavarslande.

“När man läser Nyans ledarsida ska man minnas att det är ofta är två saker som framstår som drivande. I ekonomisk mening handlar det om att göra sin huvudägare till viljes.”, skriver lagtingsledamot Jörgen Pettersson (C) på sin blogg den 15 oktober.

Inlägget kritiserar Nya Ålands ledare (14 oktober 2019), vilket givetvis är i sin ordning, men hans påstående om ägarstyrning är taget ur luften. Eftersom Jörgen Pettersson själv är och har varit verksam inom journalistyrket kanske hans påstående säger något om hans egna erfarenheter, men Nya Ålands ledarsida – eller något annat i tidningen – har aldrig dikterats av vår huvudägare. Att medvetet utan faktaunderlag och vid upprepade tillfällen misskreditera medier à la Donald Trump borde inte anstå en lagtingsledamot.

Jörgen Pettersson måste också inse att varenda gång han för fram felaktiga påståenden om tidningen Nya Åland ifrågasätter han samtidigt integriteten hos varenda en av tidningens medarbetare.