Statsminister Sanna Marins (S) måltidsersättning har skapat stor uppståndelse.Men det är efterspelet som har lett till den största plumpen i protokollet.

Förra veckan avslöjade Iltalehti att statsminister Sanna Marin (S) har fått en måltidsersättning på cirka 850 euro i månaden. Det handlar om måltider som frukost och något som benämns som kalla rätter. Vad som har hänt är att statsministerns stab har tolkat lagstiftningen så att vissa måltider ingår i de förmåner som följer med tjänstebostaden – trots att det inte står specificerat. Sammanlagt har summan sedan januari 2020 uppgått till drygt 14 000 euro. I går meddelade även skattemyndigheten att statsministern inte har rätt till skattefria måltidsförmåner.

Förmånen är inte unik för Marin. Tidigare statsministrar har också utnyttjat den. Avslöjandet följdes av beskedet att polisen har inlett en förutredning (det som görs före en förundersökning) mot tjänstemän vid statsrådets kansli för att ta reda på om brott har begåtts.

Det ser hur som helst inte bra ut för statsministern.

Med ett kommunalval runt hörnet har uppgifterna om statsministerns förmåner fått stor uppmärksamhet. Den främsta orsaken till det kan stavas usel krishantering.

För från början hemligstämplades kvittona av statsrådets kansli. Det ansågs vara viktigt att inte avslöja personliga detaljer om statsministerns liv.

Sedan avslöjade de finländska kvällstidningarna ändå att Marin fick 300 euro per månad i frukostförmån. Det kom senare fram att den egentliga summan, när de kalla måltiderna inkluderades, uppgick till drygt 850 euro per månad.

Det gav genast ett sken av att staben runt statsministern, och även statsministern själv, hade något att dölja.

Rutschkanan fortsatte när Marin sedan på sociala medier dementerade att staten på något sätt skulle ha fått betala för hennes bröllop som också hölls i tjänstebostaden. Och så uppstår förstås den givna följdfrågan: vad är det som statsministern och hennes stab inte berättar nu då?

I går meddelade Marin att hon inte längre kommer att använda måltidsförmånen, men skadan var redan skedd.

Enligt Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, är den bästa krishanteringen att lägga alla korten på bordet omedelbart.

– Om man ska släcka en brand eller en skandal är grundregeln att man berättar allt direkt och gör man en hel pudel så borde man bli ursäktad och kunna gå vidare, säger han till Svenska Yle.

Alla som rör sig i offentligheten borde förstås vara skolade i konsten att pudla. Det är sällan sakfrågan, utan försöken att krångla sig ur problemen, som gör att förtroendet tar stryk.

Ett rakt och tydligt besked från statsministern och hennes stab hade städat undan ”frukostgate” på en dag.

Statsministern borde ha koll på sina förmåner, det är ett ansvar som alla politiker har. Samtidigt måste man också kunna lita på att de personer som jobbar runt en är kompetenta och håller sig uppdaterade vad gäller lagar och regler.

Men en relevant fråga är också om Sanna Marin bedöms enligt andra kriterier än sina föregångare? För en politiker som är ung, kvinna och vänster tillåts inte misstag i lika stor utsträckning som för många andra. Hade det blivit ett liknande rabalder om statsministern hette Antti Rinne eller för den delen Juha Sipilä? Det är inte så säkert.

Och frågan är vad statsministern har lärt sig av detta. I en intervju med MTV3 som sändes under tisdagen – samma intervju där hon meddelade att hon inte längre tänker använda sig av måltidsförmånen – lät hon också förstå att hon har andra uppgifter än att gå igenom min familjs måltidsvanor dagarna i ända.

Det hade kunnat undvikas. ”Frukostgate” visar återigen på vikten av en snabb och korrekt krishantering.

TEXT:

Johan Orre

johan.orre@nyan.ax