DELA

USA bestämmer – på gott och ont

EU och USA sitter som bäst och diskuterar ett frihandelsavtal. Och bägge sidorna hoppas att avslöjandena om hur USA har spionerat på EU inte skall påverka slutresultatet.
Samtidigt har flera europeiska ledare, med Tysklands Angela Merkel i spetsen, i kraftiga ordalag fördömt USAs handlande.
Dels är man arg och kräver förklaringar, dels vill man låtsas som att inget har hänt. Hur vill man ha det? Egentligen?
Den enkla och mest sannolika förklaringen är att alla hela tiden har vetat vad alla hela tiden har hållit på med. Åtminstone i stora drag. Storbritannien har inte heller dragit sig för att avlyssna kompisar. Nu påstås också Frankrike vara aktivt på området.
Så problemet har inte varit avlyssningen. Problemet är att någon talade om vad som pågår. Avslöjandena tvingar de politiska ledarna att agera, att ta avstånd, att riskera ett frihandelsavtal och till råga på allt riskerar man att de egna medborgarna blir förbannade. För vanligt folk har inte känt till omfattningen av övervakningen, som har gällt såväl skurkar som oss andra.
Och resultatet är att också de politiska ledarna blir förbannade. Inte på dem som spionerar, för det gör ju alla. Utan på killen som berättade hur det går till. På Edward Snowden. Killen som sitter i transithallen (så vitt vi vet) på Moskvas internationella flygplats i väntan på att få asyl någonstans.

Och så undrar man, med all rätt, vad som fick det ena landet efter det andra i Europa att stänga sitt luftrum – eller dröja med att öppna det – när Bolivias president Evo Morales skulle flyga hem från Moskva. Man gör inte så om det inte är krig. Men nu misstänkte någon att Snowden fanns ombord på planet och han skulle stoppas till varje pris.
Bolivianerna, och många med dem, blev i sin tur förbannade med resultat att Snowden nu erbjudits asyl i Bolivia. Om han lyckas ta sig dit. Om det var möjligt att tvinga ner presidentplanet så lär det gå att få ner också ett flygplan där Snowden verkligen finns ombord.
Också Venezuela har sagt att han kan få en fristad i landet och Nicaragua håller dörren på glänt.
Vem misstänkte att Morales hade Snowden ombord? Vem beslöt att luftrum efter luftrum i Europa skulle stängas för presidentplanet? Kan man tänka sig att USA är inblandat? Samma USA, som har utnyttjat flygfält i Europa för hemliga fångtransporter!
Hur många länder i Europa hade fattat samma beslut om det hade gällt USAs presidentplan?

Är Snowden en hjälte eller en landsförrädare?
Han har visat oss att världen inte är fullt så vacker som man gärna vill tro. Före honom har soldaten Bradly Manning gjort samma sak genom att läcka bilder och fakta om kriget i Afghanistan. Rättegången mot honom pågår. Och vi minns bilderna från Abu Ghraib-fängelset, där irakiska fångar torterades av amerikanska fångvaktare. Där var det faktiskt fångvaktarna som dömdes, inte den som läckte ut bilderna, (fast populär blev han inte bland vänner och grannar hemma i USA). Men i övrigt verkar budbäraren vara den som tar de största riskerna.
Om Snowden varit journalist kunde han nu se fram emot ett eller flera av de stora journalistpriserna i världen. Som tjänsteman däremot har han brutit mot reglerna och skall straffas. Han har avslöjat att kriget mot terrorism riktar sig också mot lojala medborgare.
Många tycker det han gjorde är rätt. Många är delade i sin uppfattning. Men det finns knappast en majoritet i västvärlden som vill få honom dömd som förrädare. Vågar man hoppas.
Alltså borde han tas emot i ett demokratiskt, någorlunda neutralt europeiskt land i stället för att, som nu, i bästa fall få ta sin tillflykt till ett långt mindre stabilt land i Sydamerika och utnyttjas som en knapp i ett politiskt spel.
Men mot bakgrund av det som hänt, att europeiska länder, som vill kalla sig civiliserade, stänger sitt luftrum för en president från ett vänligt sinnat land, som det brukar heta, för att tillmötesgå ett mäktigare land, som i kraft av sin makt tar sig rättigheter, det ger inte stort hopp om en framtid i Europa för Snowden. Tyvärr.
Så vad återstår annat än att önska lycka till med frihandelsavtalet.

Harriet Tuominen