Uppförsbacke för FN:s hållbarhetsagenda
När FN-dagen firades på onsdagen så var det med vetskapen att organisationens främsta hållbarhetsprojekt utmanas i en allt mer orolig värld.
FN:s historia har präglats av fred, och organisationen har varit rätt framgångsrik i att bland annat samla världens länder för att minska andelen kärnvapen, hjälpa flyktingar, förbättra den globala hälsan och minska fattigdomen.
Det har blivit bättre, på så gott som alla sätt sedan 1945 när FN tog sina första steg. Det ska inte på något sätt förminskas. Men organisationen har nu åtagit sig det mest ambitiösa projektet någonsin. Och det är med blandad framgång, hittills.
En av FN:s nuvarande viktigaste målsättning är att få medlemsländerna att uppnå de nya hållbarhetsmålen, som på engelska kallas sustainable development goals. Det är uppföljningen av millenniemålen (2000–2015), vars syfte var att göra världen mer hållbar. Social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet är grundpelarna och de tio målen som ställdes upp år 2000 möttes med större framgång än många trodde var möjligt.
Resultatet blev bland annat att andelen människor som lever i extrem fattigdom minskade från 47 procent till 14 procent och 1,9 miljarder människor fick tillgång till rent dricksvatten. Andelen barn som inte gick i skola sjönk från 100 miljoner till 57 miljoner och barnadödligheten mer än halverades under de 15 år som världens länder jobbade mot millenniemålen. Detta under en period då en av historiens värsta finansiella härdsmältor inträffade.
FN upplevs som långsam, försiktig och byråkratisk där det är viktigare att inte stöta sig med något statsöverhuvud än att effektivt driva fram en ny agenda. Och i många fall är det sant. Men med millenniemålen bevisades igen FN:s styrka som organisation, att genom förståelse och dialog skapa positiv förändring.
Med erfarenheterna av millenniemålen är det inte konstigt att FN höjde ambitionsnivån för de aktuella hållbarhetsmålen vars tidsperiod sträcker sig fram till år 2030. Bland annat innehåller målen att extrem fattigdom och hunger ska utrotas, samt att vattentillgång, sanitetslösningar och förnyelsebara energikällor ska göras tillgängliga för alla.
Men snart tre år in i det nya projektet visar det sig att det politiska klimat som råder i världen just nu inte är särskilt gynnsamt för att nå dessa mål. Den ökade protektionismen och populismen som hellre fokuserar på att bygga murar än broar sätter käppar i hjulet för hållbarhetsagendan.
En av världens största förorenare, USA, lämnade klimatavtalet, ett av huvudspåren för att uppnå hållbarhetsmålen. Eskaleringen av globala konflikter under de senaste åren har omöjliggjort tillgång till vård, skola, omsorg, vatten och mat för miljontals människor i världen.
Om millenniemålen präglades av globaliseringens främsta tid så tampas hållbarhetsmålen med en allt mer navelskådande värld.
Efter en period där siffrorna har sjunkit så ökar antalet undernärda människor i världen. Från 777 miljoner människor år 2015 till 815 miljoner 2016. 2017 blev också ett av de dyraste åren någonsin vad gäller kostnader kopplade till naturkatastrofer, över 260 miljarder euro. 30 procent av världens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten och 60 procent saknar fortfarande tillgång till toaletter eller andra sanitetslösningar.
I tio av de pågående konflikterna runt om i världen bedöms läget bli värre, bland annat i Mexiko, Nordkorea och Mali. Enbart en, sydkinesiska havet, anses förbättras enligt amerikanska Council for foreign affairs, en organisation som följer konflikter i världen.
Dessa siffror visar hur viktig en fungerande mötesplats för världssamfundet är, och vilken positiv roll den kan spela.
Det visar också att det inte går att luta sig tillbaka och förvänta sig att saker och ting blir bättre automatiskt.
