DELA

Två veckor då många öden ska avgöras

Det gnälls om att det är få få turister, för lite intäkter, för lite folk på stan. Men ändå ser allt ut som tidigare.
Den här veckan och nästa. 14 dagar som avgör så mycket.
Vilka faller, vilka klarar sig med en hårsmån och vilka lyckas locka så många att betala så mycket att det är lugna puckar till mitten av juli nästa år?
Jodå, det är de där två veckorna under sommaren som, som alltid, är knivseggen för det lokala och ack så turismberoende näringslivet. Och jodå, det är samma visa i år som i fjol och året före det – allt på en gång. Nu ska kassorna fyllas! Inte förra veckan eller juni, inte augusti. Nu!

Varje sommar skriver vi i tidningarna om detta, att i princip alla större evenemang som har dragningskraft att på egen hand locka turister till Åland lyckas infalla på samma två veckor. I går startade Sjödagarna och Pride, i förrgår var det premiär för MagnusMaria, i morgon startar Rockoff och i helgen är det motortävlingar på flygfältet.
Varje år muttras det. I går muttrades det om att Sjödagarna och Pride till och med lyckats lägga sina båda invigningstal på samma tidpunkt, klockan 13.
Samordning, någon?
Varje sommar skriver och muttrar vi om det här. Men inget händer. Man kan med fog undra varför det fortsätter på samma sätt. Torde det inte vara idé att åtminstone försöka dra ut på evenemangen så att de sträcker sig över tre eller till och med fyra veckor? Hela semesterperioden?

sociala medier och lågmält i samtal talas det om att också den här sommaren har varit usel för handlarna i Mariehamn, för restaurangerna och hotellen. ”Det finns inget folk”, sägs det i förtroende.
Men frågar en journalist är det inga problem, omsättningen är bra, vinsten är bra. Men när hösten kommer skruvas ett antal skyltar ned.
Kanske är det som det då och då också sägs i debatten, att vi har det för bra på Åland och därför inte känner kristrycket lika väl som andra. Eller så är det jante som säger att man ska inte erkänna att det går dåligt, för då snackas det om dåligt affärssinne eller att man är lat.
Hur som helst är det ett stort bekymmer för Åland. Så länge inte debatten förs och förs högt och ljudligt i offentligheten kommer inga förändringar till stånd. Och förändringar måste komma till stånd.
Runt om oss förändras världen i en takt snabbare än någonsin tidigare. Digitalisering, nya och billigare kommunikationsmedel, nya vanor. Allt det är är betungande och kräver nya kunskaper. Men allt det här är också något som också åländska affärsmän och -kvinnor måste ta till sig. Det är lovande att Ålands näringsliv efter sommaren kommer dra igång ett digitaliseringsprojekt för sina medlemmar. Vi får hoppas att många hoppar på och ser möjligheterna i det nya. Också Visit Åland borde spela en betydligt viktigare roll i debatten än vad är fallet för närvarande.
Genom att föra debatten om svårigheterna för det lokala näringslivet öppet och friskt blir också frågan om hur det offentliga bättre kan hjälpa näringslivet lättare. Om alla förklarar att allt är frid och fröjd, ända fram till att butiken eller restaurangen stänger, då kommer debatten allt för sent. För hela samhället är detta en ödesfråga.

Men den här veckan och nästa är allt frid och fröjd. I Östra hamnen firas gamla och nya traditioner, i stan hyllas det lika värdet till tonerna av musik och för den som i stället för dunka-dunka gillar de ljuva tonerna från välstämda cylindrar spelas det upp i höga varv på flygplatsen.
Det är de två veckorna då Mariehamn och större delen av Åland pulserar och vibrerar. De två veckorna på året då det klirrar stadigt i kassakistorna.
Måtte det räcka.
Och måtte det väckas en tanke om att så här kan man kanske ha det fler veckor på året.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax