DELA

Två år är en för lång tid för åtal om människohandel

Hanteringen av det så kallade människohandelsfallet drar ut alldeles för långt på tiden, med tanke på både människor och pengar inblandade.
En katastrof. Varken mer eller mindre.
När Centralkriminalpolisen inledde och genomförde sin undersökning om misstänkt människohandel mot Wirrans Thai House, ledde det till att verksamheten först förlamades, sedan slogs i spillror och nu faller samman.
Nu stämmer Allbygg bolaget TDH Trading för obetalda hyror sedan maj 2013, en summa på drygt 60 000 euro. Fram till maj 2013, från när avtalet slöts 2005 har hyrorna betalts.

För det tidigare blomstrande företaget har det blivit snudd på omöjligt att verka, och konsekvenserna av den bryska behandlingen med utdragna polisförhör och allvarliga anklagelser har gjort att Wirakarn Jordan, som tidigare var företagets själ och hjärta, inte längre jobbar i det.

Allt detta är ju förfärligt, även om det skulle gå så att processen någon gång leder fram till en fällande dom för människohandel. Det är ett allvarligt brott med höga beviskrav, och med den vetskap vi idag har av fallet är detta inget solklart fall.
Under resans gång har man tyckt många gånger att Centralkriminalpolisen klantade till det ordentligt i sin förundersökning, att man brukade mer tvångsmedel än nödvändigt, och att det tog alldeles för lång tid innan de misstänkta kunde återgå till sitt företag och sin vardag.

Vad värre är, mycket värre, är att vi nu skriver mars 2014. Hela härvan började nystas upp under sommaren 2012, och det har alltså snart gått två år utan att det misstänkta krögarparet fått en chans att rentvå sig eller avtjäna sitt straff, utan möjlighet att återgå till någon slags normalitet, och utan möjlighet att driva familjeföretaget vidare.
Den skuldsanering man hade hoppats på går om intet genom Allbyggs stämningsansökan, men det är ju inget man kan lasta Allbygg för. Deras bedömning av situationen är att de inte kan få pengarna tillbaka genom att vänta, alltså försöker de få ut åtminstone något ur härvan.

Steg för steg smulas ett livsverk sönder. Vore det inte rimligt att åklagaren i ett fall som detta såg till att i brådskande ordning åtminstone besluta om det alls ska bli någon rättegång? Det kan ju gå så att åklagaren bestämmer sig för att helt enkelt lägga ner åtalet för att man inte anser sig ha tillräckligt med bevis för att driva målet vidare. Då står där en massa människor, med vårt krögarpar i centrum, med ett liv som slagits i spillror på oriktiga grunder.

Om så är fallet kan man självfallet räkna med skadeståndskrav och en process som kan dra ut på tiden precis hur länge som helst, till glädje enbart för de juridiska byråernas faktureringsavdelningar.

Det här blev inte bra. Saker kunde ha skötts bättre från början. I stället gick det helt tokigt och sen blev det bara värre, och nu tar det aldrig slut.
Om något så visar hanteringen av detta ”människohandels”-fall att rättssäkerheten i landskapet inte är vad den borde, och att det borde ges mer resurser till åklagarmyndigheterna för att undvika att människor far illa mer eller längre än de måste.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax