DELA

Tredje sektorn ger väldigt bra utdelning

En av de stora styrkorna med det åländska samhället är det enorma antalet livaktiga, engagerade föreningar och andra sammanslutningar som i sitt arbete inte bara skapar mening och bygger nätverk, utan dessutom också gör ett viktigt och avgörande arbete, ett som ofta ingen annan gör.
Just nu har fokus varit på Matbanken, ett projekt som delas av flera organisationer, och vars verksamhetsidé, att dela ut matkassar till människor som verkligen inte klarar sig på annat sätt, inte blivit mindre viktig under de senaste åren. Tvärtom.

Utan att ta ställning till den politiska strid som blossat upp mellan Katrin Sjögren (Lib) och Camilla Gunell (S) kan man ändå slå fast det som bägge är överens om, att verksamheten är viktig och bör fortsätta.
Det spelar liksom ingen roll om det är kommunerna eller landskapet eller någon annan offentlig instans som borde klara av jobbet. De gör det inte, och då är det vår allas medmänskliga plikt att på något sätt se till att de som har det sämst och otryggast också har någonstans att gå.

Det hjälpbehovet är på en nivå där inga moraliska höga hästar känns rimliga. Om en människa av en orsak eller annan – psykisk ohälsa, svårigheter med myndigheter, låga inkomster, ändrade familjeförhållanden, studier eller annat inte klarar av att få mat för dagen, då ska man hjälpa.

Den andra principfrågan, huruvida landskapsregeringen i mindre utsträckning än tidigare genom Paf-bidrag ska finansiera fasta tjänster inom frivilligorganisationer, är en helt annan sak. Det finns fakta som talar både för och emot en strängering.
Det är självklart inte bra om landskapet slentrianmässigt finansierar tjänster där kravspecifikationerna är luddiga och där resultatet av investeringen snarare är upprätthållande av status quo än utveckling och förnyelse.
Det finns exempel på föreningar som i åratal lyft verksamhetsbidrag för tjänster som kanske inte längre behövs eller där man rimligen kunde förvänta sig att få ut mer av pengarna.
Likaså finns det exempel på föreningar där mycket mer bra saker kunde göras, om bara rätt person kunde avlönas för att koordinera och planera verksamheten.

Tredje sektorn, dit alla föreningar och organisationer hör som sysslar med något allmännyttigt och där det ingår en större eller mindre grad av frivilligt arbete, ligger hur man än räknar på plus när det gäller utdelning för investerade pengar.
Det är kanske det viktigaste av allt, när man börjar tänka ogina tankar om föreningar som får bidrag för precis vad som helst.

Det är ingalunda så att en förening ska få bidrag bara för att finnas, men det arbete som görs inom tredje sektorn är så omfattande, så värdefullt och ger så god valuta för investerade pengar att det är märkligt att inte fler med näsa för affärer gett sig in i branschen för att tjäna storkovan.
Kanske är det också skäl att minnas att även det ideella arbetet kräver sina proffs, och att de proffsen, som ibland måste avlönas, genom sitt arbete gör andras ideella insatser träffsäkrare, roligare och mer effektiva.
Det är väl en bra sak?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax