DELA

Trångt om saligheten på Nauclérs lista

Den 19 april är det val till Finlands riksdag.
Från Åland kommer en person att väljas in för att representera vårt örike.
Under två mandatperioder har den personen varit Elisabeth Nauclér, en grundlig, tjänstemannaaktig politiker med bred förankring och stort stöd både bland partier och allmänhet.
Även om Elisabeth Nauclér var en person det stormade om som förvaltningschef har hon under sina åtta år skött uppdraget utan mankemang, hon har jobbat hårt och sett till att hålla sina väljare väl informerade om vad som pågår.

Hon har låtit förstå att hon är vill fortsätta uppdraget som riksdagsman för Åland, och det finns ingen anledning att tro att hon inte skulle bli omvald med acklamation.
Således handlar uppställningen till riksdagsvalet mer om inrikespolitik än om resultat.

Hittills finns bara en utamanare klar till Elisabeth Nauclér, nämligen liberalen Mats Perämaa.
Samtliga partier har pratat om att ställa upp egna kandidater, men gärna på en vinnande lista.
Det betyder att det börjar bli trångt kring Elisabeth Nauclér. Alla kommer inte att rymmas på samma lista, där det i första hand gäller att profilera kandidater för kommande lagtings- och kommunalval.

En inte alltför vild gissning är att det blir en lista med Nauclér som toppnamn. Regeringspartierna Socialdemokraterna och Centern är gärna där tillsammans medan Moderat samling ogärna vill binda beslutet till sittande regeringskonstellation. Man tänker på framtiden, nämligen.
Ålands framtid vill vara med och stöda den som vinner, men behöver nödvändigtvis inte ställa upp en egen kandidat. Liberalerna har en kandidat, men vet inte på vilken lista.

Ska man spekulera är det inte alls osannolikt att Jörgen Pettersson blir Centerns man. Britt Lundberg, som lojalt ställt upp för sitt parti i flera på förhand förlorade val, är knappast intresserad av ytterligare en tung valrörelse. Pettersson blev invald i lagtinget efter en rekordkort övergång från journalistiken till politiken, och är ett framtidsnamn för Centern att lansera i större sammanhang.
För Socialdemokraterna gäller detsamma med Sara Kemetter, som dragit ett tungt lass i Mariehamn, och som har alla kvalifikationer för rikspolitiken (kontaktnät, språkkunskaper). Ett kommande namn att lyfta fram i en valrörelse.

Vem ska då Moderat samling ställa upp? Kanske partiordförande själv, Johan Ehn, som kanske vill stärka sina aktier? Eller varför inte en Wille Valve, en duktig kampanjarbetare som skulle göra bra ifrån sig i debatterna, eller Petri Carlsson, en man med definitiva ambitioner?
Det partierna slåss om, utom publiciteten, är posten som ersättare för Elisabeth Nauclér, om något skulle inträffa under mandatperioden, en rätt lam post, men inte utan symbolisk betydelse.

Riksdagsvalet är för Ålands del för det mesta en på förhand uppgjord och ganska lam historia, men en förövning till lagtings- och kommunalvalet, och en fingervisning om vilka partier som kan tänkas vara villiga att samarbeta med varann de kommande månaderna och över nästa val.
Den viktigaste politiska frågan: Den pågående revisionen av självstyrelselagen, en fråga så bred och tung att den nästan inte går att greppa, varför man kan enas om den i nästan vilken konstellation som helst.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax