DELA
Foto: Jonas Edsvik

Traditioner som inte förändras riskerar försvinna

Glad lucia, och grattis till en åländsk tradition som i år firar 75.

Nu är det dags att välkomna dig in i 2000-talet.
Lucia väcker känslor. Varje år beskylls lucia för att vara för ytligt, för traditionellt, eller för progressivt, till och med diskriminerande. Det finns förstås också många som inte tycker att den här traditionen ska förändras, att den är bra som den är.

Den trettonde december är en av våra mest osammanhängande högtider. Den ena sidan av firandet är förstås den ”stora” lucian med tärnor och levande ljus som sjunger och sprider glädje och ljus. Där ingår omröstningen som bidrar till att samla in pengar till förmån för utsatta barnfamiljer. Där ingår också kritik mot omröstningen som en skönhetstävling där utseendet avgör vem som blir framröstad.

Den andra sidan av luciafirandet förekommer på vissa daghem och skolor. Där kan det finnas lika många lucior som det finns kandidater, där finns stjärngossar, tomtar och pepparkakor, till och med superhjältar eller andra, mindre väntade, sagofigurer.

Det är två, till synes, svårtydda tolkningar. Hur kommer det sig att vi i Norden firar ett italienskt helgon från 300-talet som nästan ingen annan i världen uppmärksammar, och vad har det med tomtar och saffransbullar att göra?

Luciatraditionen är, precis som alla andra traditioner, föränderlig. Och den härstammar från ett flertal olika seder och traditioner.

Enligt Lena Kättström Höök, etnolog vid Nordiska museet som har skrivit boken Lucia i nytt ljus, har vår lucia inte särskilt många beröringspunkter med det italienska helgonet Lucia som dog martyrdöden på 300-talet.

Även om datumet för vår lucia tros sammanfalla med helgonets dödsdag så är orsaken till att vi firar just den 13 december att vintersolståndet inträffade den här tiden enligt den medeltida kalendern. Det var också tid för fasta vilket gjorde årets längsta natt till en stor fest där det inte hörde till ovanligheterna att människor klädde ut sig till olika figurer.

”Vår lucia” tar form först i början av 1900-talet. Stockholms Dagblad var först med att få nationell spridning i Sverige, och år 1928 ordnade tidningen det första luciatåget i Stockholm. På 1950-talet fick traditionen ordentligt fotfäste i Sverige. Åland var tidigt med på tåget, Ålands första lucia Hedvig Larsson kröntes redan år 1944.

Det har skett förändringar i lussandet. Ett exempel på det kan du läsa på Familjen i dagens tidning där Karl-Olof Gustafsson berättar om Ålands första luciatåg. Då fanns till exempel inga tärnor, och pojkar i tomteluvor åkte på ett lastbilsflak efter lucian och dansade runt en gran. Enligt Svenska Yle finns bevis för att lucia fanns redan år 1820, då var det en man som bar en ljuskrona.

En återblick i den åländska luciatraditionen vittnar också om ett mått av ungdomligt uppror. Under det första luciatåget i Mariehamn 1944 trotsade nämligen deltagarna det mörkläggningstillbud som rådde på grund av kriget och tände sina facklor ändå, trots att landshövdingen hade sagt nej.

I dag är de progressiva utvecklarna av traditionen i stället de luciatåg som kan ses på daghemmen. Där har man i vissa fall ritat om strukturen för firandet.

När Lena Kättström Höök i en intervju får frågan om seriefiguren Batman hör hemma i lussetåget svarar hon:

– Traditioner som inte förändras riskerar att dö ut.

Det är också precis vad som har skett genom historien, och med stor sannolikhet kommer att ske även i framtiden.

Många upplever det i dag som gammaldags och mossigt med unga kvinnliga kandidater som röstas fram med bilder som främsta marknadsföringsargument. Men själva lucia behöver inte motarbetas för det. I stället kan det utvecklas genom att inkludera flera och genom att konceptet breddas. Varför inte ta modell av luciatågen på dagis?

Då skulle man kunna tänka sig ett framtida luciatåg mer likt den parad som redan i dag går igenom Mariehamn där alla som vill får vara med, där flera lucior och tomtar samsas med Batman och tillsammans sprider ljus och glädje. Och där alla kan hjälpas åt att samla in pengar till ett gott ändamål.

Det skulle vara ett luciatåg i tiden.