Tillit och tålamod på nya bottennivåer
Vice lantrådet får fortsatt förtroende, med darr på ribban. Det meddelade lantrådet i fredags.Men frågan är om det fanns några reella alternativ till posten?
Misstroendeomröstningen mot Veronica Thörnroos (C) landskapsregering ska upp till behandling i dag i lagtinget. Orsaken påminner om det förra misstroendeyrkandet: vice lantrådets agerande i en självstyrelsepolitisk fråga.
Ni kan säkert bakgrunden vid det här laget. Vice lantrådet gick emot både den självstyrelsepolitiska nämndens rekommendation och lantrådets instruktioner när han beviljade ett jordförvärv som överskred den tillåtna storleksgränsen.
Vid förra misstroendet, den så kallade JO-affären, så valde vice lantrådet att agera på egen hand. Den här gången gav både självstyrelsepolitiska nämnden och lantrådet en uppmaning att agera på ett visst sätt, ändå blev beslutet ett annat.
Det tydliggör sprickan inom regeringen, en spricka som troligtvis har växt.
För vice lantrådet sitter kvar, och han har många stora områden kvar i sin ministerportfölj, men han blir av med beslutanderätten vad gäller jordförvärv, hembygdsrätt, och näringsrätt. Det kan såklart tyckas futtigt. Men vad beslutet betyder är att lantrådet inte litar på att Jansson i vardagspolitiken hanterar dessa frågor på ett korrekt sätt. Det är såklart ett offentligt misstroende från chefen, där symbolvärdet är större än vilka områden som tas ur ministerportföljen.
Ett lantråd som inte litar på sin nummer två sänder inga starka signaler om en handlingskraftig regering.
I måndagens plenum väckte beslutet kritik. Liberalerna och Socialdemokraterna var uppenbart irriterade över att lantrådet inte tog i mer än vad hon gjorde. Även regeringspartiet Hållbart initiativ uttryckte sitt missnöje. När lagtinget i måndags skulle rösta om ändringen i regeringskonstellationen – det formella beslutet för att korrigera ansvarsområden – så valde HI att lämna salen. För tidningen Åland berättade talesperson Annette Bergbo att lagtingsgruppen är trött på att behöva gå i klinch med vice lantrådet och att de därför behövde markera.
Tålamodet har sinat och tilliten har nått en ny bottennivå. Frågan är vilka verktyg lantrådet hade att ta till när hon fattade sitt beslut?
Att avsätta vice lantrådet kräver att hon ersätter honom, eller portionerar ut ansvarsområdena till den övriga regeringen.
Den stora, tunga självstyrelselagsrevisionen är inne på slutrakan och det finns stora utmaningar kvar. Att kasta sig in i det arbetet nu är inte ett enkelt uppdrag. Fanns det andra som var villiga axla uppgiften? Det andra scenariot är en omfördelning av ansvarsområden inom regeringen, det hade troligtvis blivit en stor rockad och ett tungt lass att bära för en ny minister, speciellt i det här skedet.
För det andra agerar inte Veronica Thörnroos i ett vakuum. Om hon skulle avsätta Harry Jansson öppnar hon upp för kritik. Det finns en historik av maktkamp mellan de båda centertopparna och även om de gärna vill ge sken av att allt är frid och fröjd så är det svårt att se det utifrån hur de agerar för tillfället.
Det finns ett stort frågetecken kvar – en fråga som lagtinget borde gå till botten med. Nya Åland har rapporterat att beslutet föregicks av att säljaren hade ett möte med två ministrar och att talmannens advokatfirma i ett tidigt skede hade varit involverad i affären.
Även om det i inte har framkommit belägg för någon typ av bäste broder-agerande så räcker misstanken för att det ska se illa ut. Ålänningarna förtjänar att få dessa frågetecken utredda.
Regeringen håller ihop ännu. Men så värst många fler smällar tål den knappast.
