Tiden rinner ut för kyrkan
När kristna i Finland fokuserar mer på vad Bibeln förbjuder än vad den förespråkar skjuter man sig själv i benet.
Flykten från kyrkan är ett bevis på detta.
I Nya Åland pågår serien ”Bilder berättar” där bilder, föremål och symboler i kyrkan lyfts fram. Kyrkan som historiebärare är av stor betydelse eftersom få institutioner sparar och samlar föremål, dokument och värderingar på samma sätt som kyrkan. Vi har till stor del klostren att tacka för att det finns bevarat skriftliga källor från tidig medeltid och antiken. De tio budorden har stöpt vårt samhälle.
Tyvärr har traditionsbevarandet också drabbat annat. Kyrkan, eller snarare landets evangelisk-lutherska kyrkas ledning, haltar på med ett ben i modern tid och ett ben i det förgångna. Domkapitlets beslut om att stänga av Jan-Erik Karlström, ett beslut som förkastades av förvaltningsdomstolen i Helsingfors, är ett exempel. Kyrklig moral mot moderna mänskliga rättigheter.
Ett stort problem för dagens kyrka är att den saknar en enhetlig profil. När det finländska partiet Kristdemokraterna uttalar sig drabbar det den evangelisk-lutherska kyrkan, som ska var opolitisk, genom att ilskna finländare skriver ut sig ur kyrkan. Präster och biskopar står hjälplösa och försöker släta över vad KD:s ordförande Päivi Räsänen säger.
Präster som är motståndare till kvinnopräster och präster som inte välsignar homosexuella strider mot det kyrkan i Finland säger sig förespråka, men det är de som hörs och syns som får finländarna att fly kyrkan.
Kyrkan kan inte modernisera sig i den takt det behövs eftersom en stor del av dess anhängare inte vill ha en modern kyrka. Man håller hårt fast vid traditioner, präster ska vara fläckfria, heterosexuella, svartklädda män som predikar om okontroversiella ämnen på söndagarna. Tyvärr är det dessa anhängare som har genomslagskraft. De som försöker modernisera kyrkan hörs inte lika mycket.
Kanske handlar kyrkans problem om bristande ledarskap, som även Jan-Erik Karlström säger. I hans fall handlar det om ledning av personalen, men den evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands problem är att ledningen inte tydligare tar avstånd från dem som lever kvar i det förgångna.
Visst, ärkebiskopar och biskopar uttalar sig, men vad hjälper det? Tiden kommer troligen att lösa en stor del av problemen när nya generationer tar över. Men frågan är om skadan redan är skedd? Kan kyrkan återbörda sina förlorade får till hjorden?
Kyrkan är en urgammal mastodont som man inte svänger på en femcentare. Men tiden rinner ut för den evangelisk-lutherska kyrkan när man inte kan motivera sina medlemmar att stanna kvar.
Nu är det dags att fokusera på vad Bibeln förespråkar och inte vad den förbjuder. Kristendomens budskap är gott och det ska gälla i alla sammanhang om det ska vara någon nytta med det. Om jag inte minns helt fel var det Jesus som tog emot en prostituerad i gemenskapen när alla andra ville förskjuta och stena henne. Vad har hänt med det budskapet?
