Thusses åtalsskrift bevisar motsatsen
Finland har medvetet, och på sätt som varit svåra för allmänheten att genomskåda, förtryckt Åland i 85 år. Därför kan inte finländskt godkännande ställas som villkor för att omvärldens skall kunna godkänna självständighet för Åland.
Så resonerar förre talmannen Thorvald ”Thusse” Eriksson i en nyutkommen pamflett.
Pamfletten, som distribuerades i går med tidningen Åland, tar upp händelser från 1960-talet, när Eriksson kämpade för självstyrelsen. Bland annat får man veta att det var Erikssons snabba ingripande som hindra att det som sedan blev Självstyrelsegården byggdes ihop med det planerade statliga ämbetshuset i Mariehamn. Likaså bidrog Eriksson till att beslut om extraordinarie anslag inte kunde förhalas i åratal.
Eriksson hör inte till dem som skräder orden och den här gången tar han i rejält. Rubrikerna i pamfletten talar sitt tydliga språk:
Finlands nationalitetslöfte är en tom fras, Finska språket är en tickande bomb för självstyrelsen, Finland motarbetar Sveriges tv-sändningar på Åland, Finländska politiker kräver finskspråkiga skolor på Åland, Finland sprider åländska ortnamn på finska, Finland sviker sitt löfte om att självstyrelsen får utvecklas mot nära självständighet, Finland motarbetar åländsk självstyrelsebyggnad, Finland förhalar åländska finansangelägenheter, Finland motarbetar Ålands anslutning till Nordiska rådet, Finland vill gömma Ålands självstyrelse inför Förenta Nationerna och så vidare.
Det Eriksson kommer med är inga nyheter, snarast handlar det om att han än en gång har samlat ihop alla oförrätter som han under årens lopp har upplevt att Åland har utsatts för från finländsk sida. Men mycket ligger så långt bakåt i tiden att det för en ung generation kan framstå som nyheter. Vilken ung ålänning i dag kan tänka sig att det en gång i världen inte gick att se svensk tv på Åland? Att utbudet på 60-talet överhuvudtaget var en bråkdel av dagens kanske man inte heller tänker på.
I vilket fall som helst argumenterar Thorvald Eriksson för självständighet snarast möjligt eftersom det han kallar tvångsäktenskapet mellan Åland och Finland är politiskt ohållbart.
Han hävdar att Åland reellt sett inte längre är enspråkigt svenskt eftersom näringslivet kräver kunskaper i finska för en del anställningar. Eftersom löftet om enspråkig svenskhet var avgörande när Nationernas Förbund fattade beslut om att Åland skall höra till Finland så är redan det orsak nog för Åland att bli självständigt.
Frågan är om det i dagens globala verklighet går att få förståelse för att Åland måste bli självständigt för att det krävs språkkunskaper inom näringslivet.
Och så resten av förtrycket. TV-frågan, Självstyrelsegården, Finlands försök att gömma undan ”Ålandsexemplet”, motståndet mot medlemskap i Nordiska Rådet, försöket till intrång på åländskt territorium (staten ville 1958 ägde allmänt vatten och sjöbotten också på Åland).
Allt detta har åtgärdats sedan decennier, det skriver Thorvald Eriksson själv. Han har löst problemen. Trots det anser han att Åland, med hänvisning till detta, skall kunna motivera att Åland är förtryckt och måste bli självständigt.
Alla problem är inte lösta. Finland blir finskare, vilket ställer till problem. EU och Åland går inte ihop riktigt bra. Men det betyder inte att självstyrelsen är en överspelad lösning, som Eriksson hävdar.
Den pamflett han har gett ut i samarbete med Ålands tidningstryckeri visar tvärtom att självstyrelsen har utvecklats och fungerar. Saker och ting är betydligt bättre än på 1960-talet, inte sämre. Så när Eriksson uppmanar självstyrelsemyndigheterna att ta fram en skräddarsydd modell för självständighet för Åland redan i höst och ordna folkomröstning om den så handlar det mera om en gammal mans önskan att få kröna sitt verk än om en realistisk uppfattning av hur den närmaste framtiden kan se ut.
