Tanken om handel som fredsbevarande verktyg håller än
Hot om ekonomiska sanktioner brukar ofta mötas med en axelryckning, med all rätt. De är ofta tandlösa och något av ett spel för gallerierna.Men läget i Ryssland visar klart och tydligt att sanktioner kan vara effektiva om de är tillräckligt tuffa.
För 60 år sedan bildades kol- och stålunionen i ett Europa söndertrasat av krig. Unionens främsta syfte var att möjliggöra utbyte av varor för de viktiga industrierna, men minst lika viktigt var att bygga långsiktig fred genom handel. Principen är enkel: handel mellan länder skapar incitament för att inte kriga eftersom man har något att vinna på att samarbeta. Unionen lade grunden för det EU vi ser i dag.
Och det är förståeligt att många har börjat tvivla på styrkan i handeln som ett fredsbevarande verktyg, men sanktionerna mot Ryssland visar att det finns sätt att påverka krigförande länder utan att nödvändigtvis behöva bekämpa dem med soldater.
Sanktioner. Ofta handlar det om embargon inom några få specifika områden vilket brukar ge minimal effekt. Men i och med invasionen av Ukraina skärmade västvärlden av Ryssland på bara några dagar.
När EU och USA (med flera) valde att utestänga Ryssland från det internationella betalningssystemet Swift och därmed kraftigt begränsa det ryska manöverutrymmet på de internationella marknaderna så störtdök valutan. Köerna ringlar sig långa utanför bankerna och regimen har tvingats panikhöja räntan för att medborgarna inte ska ta ut alla sina pengar. Det råder redan varubrist på många håll och människor bunkrar förnödenheter.
Den ryska centralbanken kommer inte åt merparten av sina 630 miljarder dollar i valutareserv och kan därför göra väldigt lite för att bromsa raset.
Att den ryska elitens tillgångar för sammanlagt 80 miljarder dollar har frysts, beslagtagits eller tappat värde är ett stressmoment för Kreml.
– Första jakten i Frankrike konfiskerad. Ägd via skalbolag av Rosnefts chef och (Vladimir) Putins vän, Igor Setjin. Han måtte gråta – dessa korrupta tjänstemän har faktiskt känslor. De älskar, verkligen älskar sina jakter, flygplan och villor, skrev Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén på twitter i slutet av förra veckan.
Att nästan hela Europa har stängts för ryska flygplan bidrar också till isoleringen. Den ryska eliten är byggd på kleptokrati och korruption. Om den måste välja mellan antingen pengar och frihet eller gruvorna i Donbass så borde valet vara rätt förutsägbart.
Det samlade motståndet mot Ryssland har dessutom gett en något oväntad, men välkommen, bieffekt: nämligen att länder som vanligtvis brukar stå bakom Putins agerande i världspolitiken nu börjar vackla i sitt stöd. Kina skulle kunna omintetgöra sanktionerna mot Ryssland med sin egen plånbok, men för den kinesiska ekonomin är marknaderna i väst betydligt viktigare än den ryska. När FN i förra veckan röstade för resolutionen att kräva ett omedelbart tillbakadragande av ryska trupper i Ukraina så lade Kina ner sin röst.
Det ska såklart inte hymlas med nackdelarna. Sanktionerna påverkar det ryska folket, som ju såklart inte bär skulden för det pågående kriget, enormt hårt. Förhoppningsvis leder deras missnöje till ett större motstånd mot Putin, istället för mot länderna som genomför sanktionerna. Men det är långtifrån säkert.
De länder som stoppar sin handel med Ryssland drabbas såklart också. Det europeiska beroendet av rysk olja och gas, och osäkerheten som nu råder, påverkar vår ekonomi. I fredagens Nya Åland redogjorde matkedjorna för att priserna ser ut att stiga kraftigt under våren. En bidragande orsak, dock inte hela förklaringen, har sin grund i den ryska invasionen av Ukraina.
Västvärlden stod mellan tre val när Putin invaderade Ukraina: ekonomiskt motstånd, militärt motstånd eller att göra ingenting. Av de alternativen är sanktioner det bästa.
Ursprungstanken om en global gemenskap som inkluderar fri rörlighet för människor, pengar, varor och information är fortfarande ett starkt incitament för att inte kriga. Den fria rörligheten tas många gånger för given, men fördelarna gör sig påminda när friheten försvinner.
Sanktionerna mot Ryssland visar att det går att påverka starka och farliga regimer utan att behöva ta till vapen. Det finns dessutom en inbyggd säkerhetsventil, eftersom tillräckligt många länder behöver vara överens för att sanktionerna ska få effekt. Ett land allena kan invadera, men ett land allena kan inte stänga ute någon från världsmarknaden.
Sanktionspaketet mot Ryssland är en viktig lärdom för framtiden: görs det ordentligt så ger det effekt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
