DELA
Foto: Jonas Edsvik
Det dra åter en gång ihop sig till kamp om väljarnas röster. Men alla ställer inte upp för återval, bland annat inte fyra av fem talmän. Totalt finns 2 370 lediga röster att fördela efter de ledamöter som nu drar sig tillbaka.

Talmännen lämnar lagtinget

Efter 20 år och mer i den politiska hetluften bör det vara tillåtet att stiga av och ägna sig åt mer privata åtaganden. Det gör nu tre av våra tyngsta kvinnliga politiker och sällskap får de av en manlig talmanskollega.

Kandidaterna i lagtingsvalet om en månad är klara. Några stora överraskningar bjuder listorna inte på, både avhoppare och nya kandidater har presenterats efter hand. Men brukar de som inte ställer upp för omval vara så många? Tolv stycken.

Även om samtliga som ställer upp för återval blir invalda – garantier för det finns inte – så blir det ett kraftigt förnyat lagting som samlas i november.

Det är inte vilka som helst som stiger av. Det man framförallt fäster sig vid är att tre ”tunga” kvinnor avstår. Britt Lundberg (C) vill ägna sig åt sitt företag. Hon har 20 år bakom sig i lagtinget. Suttit som talman och vice talman, varit president i Nordiska rådet, har en mandatperiod i landskapsregeringen bland andra uppdrag.

Så meddelade sittande talman Gun-Mari Lindholm (MSÅ) att hon avgår för att ägna sig mer åt familjen. Också hon med 20 år bakom sig i lagtinget. Att jämka ihop regeringens politik med Kumlingebornas vilja har haft sina sidor.

Och nu senast Viveka Eriksson (Lib), som suttit med i 24 år bland annat som talman, lantråd en mandatperiod och vice talman i omgångar.

Av de tre skiljer sig Viveka Eriksson något från de andra. Hon är framsprungen ur en politisk klan, den Häggblomska klanen om man få kalla den så. Morfar Evald Häggblom var riksdagsman och hans bror Alarik satt som både talman och lantråd.

Evalds döttrar Lisbeth Eriksson och Gunnevi Nordman har båda suttit i lagtinget. Lisbeth, nyligen bortgången, var Viveka Erikssons mamma. Utöver det var Viveka gift med lagtingsledamoten Olof Erland. I den miljön är det näst intill omöjligt att inte bli politiskt engagerad. Men nu lämnar klanen lagtinget, åtminstone för stunden.

Ytterligare en talman går, Johan Ehn (MSÅ) som redan tidigare meddelade att han inte ställer upp den här gången.

Nu finns bara en kvar i lagtinget med talmanserfarenhet. Roger Nordlund (C) är den verkliga nestorn i samlingen, med sen 1983.

Att seniorer stiger av och nya väljs in är som det ska vara. Men det behövs också kontinuitet, så att byta nära hälften av ledamöterna närmar sig vad systemet tål.

Det sägs att det hårdnande debattklimatet får många att avstå från att ställa upp i val. Kanske samma till en del ligger bakom att flera stiger av. Politiker ska granskas, politiker ska påminnas om sina vallöften, men politiker ska inte smutskastas och baktalas. Eller utsättas för oartikulerade hot.

I vilket fall som helst finns det nu 2 370 ”lediga” röster att dela på. 696 liberala röster, 550 från centern, 536 moderata och så vidare. Ivriga mottagare lär inte saknas, även om kandidaterna är något färre än senast, 239 totalt, sedan Jacob Haagendal (S) meddelat att han hoppar av kandidaturen.

Det betyder att var åttonde av dem sitter i lagtinget i november. Skillnaden i antal kandidater är inte stor jämfört med de tre föregående valen. Det som skiljer är att det är färre kandidater per parti.

Åtta grupperingar delar på 239 kandidater medan för åtta år sen sex grupperingar delade på 261 kandidater. Årets upplaga motsvarar det som diskuterades bland valtekniker förr, att det kunde räcka med 30 kandidater per grupp, lika många som kan väljas in.

Det argumentet går inte hem hos valarbetarna, eftersom varje kandidat väntas dra in åtminstone en handfull röster. Ju fler kandidater, dess bättre, med andra ord.

Och hur det går? Utan talman blir det nya lagtinget inte.