Tack och lov för våra (tvångs)lagar
I en demokrati med principer som likhet inför lagen, fri debatt och mänskliga rättigheter – som i dag är bristvara på många ställen i världen – kan majoriteten tycka annorlunda än du.
Det betyder inte att det går att strunta i de lagar du inte gillar.
I debatten om kommunstrukturreformen verkar oppositionens främsta argument vara upprepningar om att det handlar om en ”tvångslag”.
Ingen pratar någonsin om ”tvångslagen” om plikten att stanna vid stoppskyltar. Ingen pratar om ”tvångslagen” om att man inte får köra bil med för hög promille. Ingen pratar om ”tvångslagen” att barnskyddsanmäla när man misstänker att barn far illa.
Eller för att göra en jämförelse med en annan debatt som följer samma mönster. Svenskmotståndarna i Finland som jämt pratar om ”tvångssvenskan” men aldrig någonsin pratar om ”tvångsmatematiken” eller ”tvångshälsokunskapen”.
Ingen ifrågasätter heller att den som bryter mot stopplikten riskerar en påföljd. Det är liksom så det fungerar. Att inte anse stoppskylten i en viss korsning vara befogad ger en inte heller frikort från plikten att stanna.
Det nu , många gånger, upprepade argumentet om ”tvångslagar” är inte bara ihåligt, det är i någon mån också att ringakta den demokratiska processen. Samhället bygger på respekt för våra lagar. Den som sitter med i samlingen folkvalda som har i uppdrag att utforma lagarna har ett speciellt ansvar i debatten.
Det är inget fel med att vara emot reformen i sig. Eller att vara emot hur reformen genomförs eller att ha synpunkter på lagstiftningens kvalitet. Det finns argument mot många aspekter av reformen, men att som sitt största argument föra fram att kommunstrukturlagen är en tvångslag och att den är odemokratisk, håller inte.
All utövning offentlig makt ska bygga på lag. Alla står lika inför lagen. Det är två meningar från vår grundlag. Det är en trygghet.
Åland är dessutom privilegierat på det viset att ålänningarna får stifta en del av sina lagar på egen hand. Lagarna tillkommer i demokratisk ordning och den som bryter mot någon av dem kan förvänta sig någon typ av påföljd. Det är så det fungerar i välfungerande, demokratiska samhällen.
Tack och lov kan Åland räkna sig till den skaran. Det är inte alla förunnat.
