Ta lögnerna på allvar
Populism är farligt, just för att den enkla förklaringen är så mycket lättare att greppa än verkligheten.
Oavsett hur sanningsenlig den är.
100 miljoner euro mindre till Åland. Det föreslår partiet Sannfinländarna i sin skuggbudget. Uttalandet kommer från ett parti vars mål är att likrikta landet och som ogillar EU och Åland just för att andra spelregler än de nationella gäller.
Det är också ett parti som drabbades av en svår splittring efter Jussi Halla-ahos maktkupp i Jyväskylä för ett och ett halvt år sedan. Kuppen resulterade i att partiets mer extrema falang tog makten och ledde till avhopp bland flera ledande personer som sedan bildade Blå Framtid. Efter en regeringskris fick Blå Framtid fortsätta i regeringen medan Sannfinländarna ställdes utanför.
Sannfinländarna har i dag 17 mandat av totalt 200 i Finlands riksdag.
Uttalanden från riket om Åland kan ibland bottna i okunskap. Men i det här fallet är det så uppenbart en lögn utformad för att splittra. Det vet vi eftersom gruppordförande Leena Meri (Sannfinl) har varit medlem i Ålandskommittén som arbetat med den nya självstyrelselagen och hon också sitter i grundlagsutskottet. Hon vet hur det åländska systemet fungerar, men väljer ändå att lägga fram osanningar.
Det är lätt att avfärda även detta utspel med fakta. Åland får enligt nuvarande självstyrelselag 0,45 procent av Finlands intäkter exklusive nyupptagna lån och en skattegottgörelse. Att ett parti, även om det skulle önska, kan bestämma över storleken på överföringarna mellan Åland och riket från en budget till en annan är förstås helt orealistiskt, och dessutom lagstridigt. Även detta vet Sannfinländarna.
Är det då bara att rycka på axlarna åt dumheterna?
Nej.
För vi har gång på gång sett styrkan i populismens enkla förklaringsmodeller och utpekande av syndabockar. Det finns flera aktuella exempel på detta, två av de mest uppmärksammade är brexit-kampanjen och Trumps presidentvalskampanj där uppenbara och genomskinliga lögner blev till ”sanningar”.
Förutom många andra felaktigheter är Trumps löfte om att bygga en mur som Mexiko skulle betala för den mest kännspaka. I fallet brexit utlovade EU-skeptikerna att 350 miljoner pund som varje vecka går till EU-samarbetet skulle satsas på den nationella sjukvården efter uttåget. Dagarna efter folkomröstningen när Nigel Farage lät sig intervjuas konstaterade han att det inte alls blir några miljoner till sjukvården. Det stämde helt enkelt inte.
Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger och får stå oemotsagd kommer den till slut att bli en sanning.
I Sannfinländarnas fall gäller de uppenbara lögnerna bland annat Åland.
Så trots att vi har hört det förr, och trots att utspelet är så pass dåligt förankrat i verkligheten att det nästan blir skrattretande så måste vi varje gång fördöma och förklara. För genom att Sannfinländarna får stå oemotsagda i sina uttalanden så förminskas betydelsen av vad som faktiskt är sant. Får de upprepa sina lögner tillräckligt många gånger så är risken överhängande att allt fler människor börjar tro på deras bild av verkligheten.
Det är inte bara själva lögnen, utan spridningen av den som skadar. Flera finländska medier har rapporterat om Sannfinländarnas skuggbudget. Att de vill ge mindre pengar till Åland är givetvis en intressant konfliktyta att lyfta fram och därför har just Ålandsdelen av utspelet återgetts. Men att faktiskt förklara hur det ligger till i anslutning till rapporteringen av skuggbudgeten har inte skett i samma utsträckning.
Det bidrar till att sprida myten om de bortskämda öborna. Det hade dessutom varit enkelt att balansera bilden, både lantrådets och finansministerns kontaktuppgifter finns på regeringens hemsida.
Det riskerar att bli tjatigt, men om vi inte säger ifrån så förlorar vi i det långa loppet. Det har populismens framfart tydligt bevisat.
