DELA

Ta in billig mjölk bortifrån, producera kvalitet hemma

Den stora frågan på Åland just nu är inte globaliseringen, inte det allt varmare klimatet, inte tunneln till Föglö och definitivt inte vem som skall sitta i riksdagen från Åland.
Den stora frågan är vad vi köper för mjölk och varför.
De bland politiker litet illa sedda messpalterna har haft en het debatt på gång den senaste veckan om mjölk. Lägren är två, åtminstone två huvudgrupper. De som vill ha billig mjölk och de som vill ha åländsk.
Den första gruppens argument är enkelt. Mjölken skall vara billig för att man inte har råd eller är villig att betala mer än så litet som möjligt. Man handlar utan att tänka på eventuella konsekvenser.
Den andra gruppen kan delas upp i två undergrupper. Den ena köper åländskt för att hålla mejeriet vid liv. Den andra köper åländskt för att det är närproducerat. Båda grupperna ser ett mervärde i att det produceras livsmedel lokalt, men med olika motiv.

Vem har rätt? Skall vi ha billig mjölk, skall vi ha närproducerad mjölk, skall vi ha ett lokalt mejeri för att våra mjölkgårdar i annat fall tvingas lägga ner?
Och så finns ytterligare detta med ekologisk mjölk, som mejeriet inte har möjlighet att producera eftersom det skulle kräva två parallella system. Ekologisk mjölk får inte köras i samma linje som den konventionella.

Hittills har vi haft det rätt lugnt. Vi har haft vår lokala mjölk, vårt smör och några lokala ostar. Så har butikerna tagit in fil, yoghurt och andra surmjölksprodukter av olika slag allt enligt efterfrågan. Och ost. Alla har förstått att ett litet mejeri inte kan ha samma utbud som Valio, Ingmans och Arla tillsammans.
Så börjar Strandnäs skola ta in ekologisk mjölk från riket. Det är ett litet nytt grepp, men kan inte gärna hota det lokala mejeriet. Eld tar det i debatten först när Kantarellen börjar ta in klövermjölk. Billig mjölk från Sverige på 1,5 liters burkar. Priset är några cent högre än för en liter lokal mjölk.
Några jublar. Andra rasar för de ser detta som slutet för det lokala mejeriet.
Än så länge är det bara en butik som öppnat mjölkhyllan för klövermjölken. Men den är stor, så ”bara” kanske inte är så bara. Och när de häftigaste debattvågorna lugnat ner sig kanske fler följer efter. Varför frivilligt försätta sig i en sämre konkurrenssituation?
Går det så, så ser det inte bra ut för det lokala mejeriet. Det kanske inte behöver vara slutet, man har gjort väl ifrån sig på ostsidan och kan kanske öka den produktionen på bekostnad av mjölken. Men ju fler som köper billig mjölk bortifrån, desto färre lider av dåligt samvete för att de är opatriotiska eller vad man skall kalla det. Och ännu fler köper.
Så vilken strategi skall mejeriet gå in på?
Några möjligheter att konkurrera med den billiga mjölken bortifrån lär ÅCA inte ha, även om en och annan verkar tro det. Småskaligt må vara en dygd, men det är inte billigt.
Man kanske kan göra tvärtom. Låta dem som vill ha den billiga konventionella mjölken köpa den från Sverige, Estland, Finland (?) och satsa på kvalitetsmedvetna kunder istället. Även som lekman på området, både på mjölkkor och ekologisk produktion, må det vara tillåtet att kasta fram tanken att lägga om hela mjölkproduktionen till ekologisk.
Mjölkbönderna har redogjort för att mjölken redan nu är näst intill ekologisk. Varför inte ta också det sista steget?
De som vet säger att det handlar om genmodifierat sojafoder, som köps från en fabrik i Reso och som i stort sett alla mjölkgårdar matar i korna. Ekologisk mjölk får inte baseras på genmodifierat foder. Hur svårt är det att ersätta sojafodret med något ekologiskt lokalt? Kan man odla ärter och göra det till foder? Eller finns det andra grödor som lämpar sig för odling på våra breddgrader, gör korna mjölkglada och inte kostar för mycket?

Det här frågorna har diskuterats många gånger förr och uppenbarligen betraktats som omöjliga att lösa. Men då har man inte haft importen av billig mjölk att konkurrera med.