Ta ansvar för de hemlösa – nu
Det sägs att ett samhälle bedöms utifrån hur man behandlar sina svagaste. Det blir ingen rolig bedömning för Åland.
I gårdagens Nya Åland berättade vi om Risto som tillsammans med sin hustru är hemlösa efter att de blivit vräkta från sin lägenhet. Vår reporter Minna Wallén och fotograf Erkki Santamala var med när Risto plockade ihop sina mest kära ägodelar från lägenheten under översyn av tjänstemän från landskapsfodgeämbetet.
Samtidigt satt en samling av de mest insatta, mäktigaste och de med störst makt att faktiskt göra något för personer som just Risto och hans fru och samtalade om vem som bör ta ansvaret för de hemlösa på Åland.
Socialminister Carina Aaltonen summerade samtalet i Sjöfartsmuseets fina lokaler med att det är allas ansvar. ”Det är allas ansvar. Individen har ett eget ansvar, kommunerna har ett ansvar, myndigheterna och frivilligorganisationerna också”, sa ministern. Och det har hon förstås rätt i. Problemet, som flera i panelen också konstaterade, är att det är mycket snack om den här frågan. Det är seminarier med intressanta besökare och kloka slutsatser.
Samtidigt ledde Risto sin cykel från lägenheten där han inte får bo kvar till båthuset på Nabben där fuktig luft och fem graders temperatur ska utgöra hans tillfälliga hem.
Det här sätter fingret på två problem, ett mer allmänt och ett mer åländskt. Det mer allmänna är att den demokratiska apparaten har förtvivlat svårt att hitta snabba lösningar på akuta problem. Det ska snackas, utredas, snackas lite till och kanske, kanske kommer man fram till ett beslut så småningom.
Under tiden fryser Risto i båthuset.
Det andra problemet är som sagt mer åländskt, och handlar om kommunernas ansvar. I fallet med Risto är han och hans fru hemmahörande i Mariehamn. I andra fall är de hemlösa hemmahörande i andra kommuner, men uppehåller sig och söker hjälp i staden. Det gör ansvarsfrågan luddig, men framför allt blir det till en katt och råtta-lek om vem som ska det ekonomiska ansvaret för den hemlösa.
Förhoppningsvis kommer sådana frågor bli mindre aktuella när den nya organisationen för kommunal socialservice slutligen är på plats. Lagberedningsgruppen presenterade sitt betänkande i går och det är ett stort steg framåt.
Men en samordnad socialservice i framtiden löser inte de akuta problemen. De måste lösas nu. Enligt panelen i Sjöfartsmuseet finns i dag mellan sex och femton hemlösa på Åland. De behöver hjälp nu. De behöver bostad nu. Inte sen, inte efter att allt utretts eller när nätverken har flätats.
När det gäller bostäder, eller härbärgen, eller övergångsboenden är det kommunernas ansvar. Men ingen vill egentligen ta på sin kostnaderna det medför. I stället skickar man frågan fram och åter med samhällets svagaste som en svarte-Petter.
Om det stämmer, det med att samhällen bedöms inte efter de mest framgångsrika utan efter hur man behandlar sina svagaste, ger det ingen bra bild av det rika mönstersamhället Åland.
Nej, det är dags för alla inblandade att resa sig från sina stolar i konferensrummen, kavla upp ärmarna och bestämma sig för att göra något direkt. Att stan stängde boendet på Parkgatan har med all icke önskvärd tydlighet skapat ett problem av utanförskap som ingen hade, eller ville, förutse.
Men det är dags att åtgärda detta nu. Antingen genom att öppna huset på nytt, eller att hitta annan lämplig lokal. De som sitter på makten att göra detta, politikerna i staden och de övriga kommunerna tillsammans med landskapsregeringen, borde gemensamt bestämma sig för att det ska finnas logi för de hemlösa senast nästa månadsskifte.
Det är inte en tid för funderingar. Det är en tid för handling.
