SVT, vad håller ni på med?
Det svenska public service-bolaget SVT verkar ha drabbats av en villfarelse att alla måste få en plattform i journalistikens namn. Även de som kränker och förvrider sanningen.
SVT:s nya dokumentär ”Persona non grata”, där den tidigare våldtäktsanklagade komikern Soran Ismail får tala ut, har väckt stor uppståndelse även i det åländska sociala medieflödet efter att den släpptes tidigare i veckan. Detta knappt två veckor efter att SVT ogranskat direktsänt en presskonferens med en annan tidigare våldtäktsanklagad man, juristen Göran Lambertz, där han med namn attackerade och hånade den kvinna som anmält honom.
SVT pudlade efter Lambertz intervjun och Charlotta Friborg, ansvarig utgivare på SVT Nyheter, konstaterade i Expressen att ”det gjordes uttalanden som gav en onyanserad bild och lämnades uppgifter som inte borde ha publicerats”. Soran Ismail–dokumentären står man dock fast vid, trots att anmälningarna till Granskningsnämnden nu dröser in.
Men det är inte första gången SVT får kritik för att ha fungerat som plattform för kränkande och onyanserat innehåll.
I januari, några dagar efter attacken på kongressen i Washington DC intervjuade SVT en republikansk lokalpolitiker och pastor som skyllde våldsamheterna på Antifa, en gruppering på yttersta vänsterkanten, samt gjorde påståenden om valfusk under presidentvalet. Att ge rum åt sådana teorier som det inte finns belägg för är inte journalistik. Det är att underblåsa konspirationer och undergräva fakta.
För ett år sedan kritiserades SVT också för att ha spätt på judehat efter att man i en presentation av en dokumentär om multimiljardären George Soros hänvisat till globala konspirationer.
Det har alltså stormat länge kring det svenska public service-bolaget som i sin jakt på objektivitet verkar ha trillat ner i åtskilliga fallgropar. Det är varken bra för public service rykte eller för mediekåren som helhet.
”Det är som att alla röster ska höras och få prata relativt ostört. Som om sanningen är summan av alla åsikter, oavsett hur lögnaktiga åsikterna är.” Det skriver tidigare SVT-medarbetaren Jan Scherman i Dagens Nyheter om sin forna arbetsplats.
Medierna är inte främmande för kritik, måste vi förtydliga. Att något föranleder en kritikstorm är heller inte automatiskt detsamma som att medierna misslyckats i sitt uppdrag. Men det är skillnad på att agera i allmänhetens intresse och att redogöra för allt vad allmänheten kan tänka sig vara intresserad av.
Det är en distinktion som åtminstone ansvariga utgivaren Charlotta Friborg borde reflektera kring. I sitt försvar av Lambertz direktsändning konstaterar hon nämligen att frågan ”hade ett stort allmänintresse” och var en ”naturlig del” av nyhetsutvecklingen att bevaka.
”Den journalistiska uppgiften är inte att vara opartisk utan att försöka söka sanningen”. Det konstaterade Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i en debatt med SVT:s mediedirektör Jan Helin i tv-programmet Aktuellt.
Det finns dock de, speciellt på högerflanken, som hävdar att den liberala demokratins journalistik inte är opartisk utan är en ideologisk ”pk-media”. Men oberoende journalistik betyder inte oansvarig. Journalistiken har ett ansvar i sin rapportering och ska försvara jämställdhet, jämlikhet och människovärde.
Upp till bevis SVT.
Det återstår att se om SVT kravlar sig upp ur det senaste årets fallgropar med hedern och mediaintegriteten i behåll. Det har nämligen följder för hela mediekårens trovärdighet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
