Svenskan mår allt sämre i Finland
Svenskan blir allt mer utträngd i riket.
Paradoxen. För det är väl ändå en sådan, när Sannfinländarnas tidigare så aggressiva attacker på svenskan i Finland klingat av då partiet i stället ägnat sig åt att vara regeringsbildare Sipilä till lags och att vinna billiga populistpoänger på främlingsfientlighet, men svenskan trots detta mår allt sämre i riket.
För på vilket annat sätt kan man tolka de senaste dagarnas tecken?
I måndagens Nya Åland berättade riksdagsledamot Mats Löfström i sitt brev från riksdagen om hur det gick till när svenska riksdagens talman och utrikesutskott kom på besök till sina kollegor i Helsingfors. Till skillnad från tidigare besök från det västra grannlandet hölls mötet den här gången på engelska. Anledningen var att de finländska riksdagsledamöterna inte behärskade det mindre officiella nationsspråket till räckligt bra. Uppenbarligen var inte heller simultantolkning ett alternativ. I stället ville man visa, siar Löfström att nya vindar blåser.
Löfström skriver: ”Men, Sveriges utrikesutskotts besök och mötet med den svenska kollegan var så formellt att det enkelt kunde exploateras för politiska ändamål och manifestera att det är nya tider som gäller. Man ville visa att det officiella Finland nu blivit mer finskt och att bad english föredras framom det andra officiella.”
Sedan länge är det svårt för svenskspråkiga att göra sig gällande i det finska parlamentet. Frågorna behandlas i princip uteslutande på finska. Protokoll skrivs på finska för att sedan översättas.
Få, om ens någon utanför den svenskspråkiga minoriteten, i maktens korridorer tycks orka ta strid för ett språk som i århundraden varit ett av landets två officiella.
Det är märkligt i denna tid att Finland inte orkar upprätthålla svenskan. I EU pågår simultantolkning till en lång rad språk vid varje sammanträde. Men i Finland, där det blott handlar om översättning mellan finska och svenska, orkar och vill man inte.
Trots att Sannfinländarnas tidigare så glödgade kamp mot svenskan falnat till fördel för flyktingmotstånd och nationalism, verkar de vinna.
Inte blir det bättre när vi lyfter blicken en gnutta från riksdagshuset. Den kanske viktigaste publika utposten för det svenska språket, tidningen Hufvudstadsbladet, går på knäna. Drygt en femtedel av personalen på redaktionen har sagts upp – ändå förlorade tidningen sju miljoner euro förra året. Både upplaga och annonsintäkter faller.
I förrgår sändes Yles samhällsprogram Spotlight där de svenskspråkiga medierna stod i rampljuset. Dessvärre framkom inte mycket nytt. Tidningsbranschen är kris, inte mycket ljusning finns och ”Husis” klarar sig bara tack vare stora bidrag från ägaren Konstsamfundet.
Allmänt ryktas det om att Hufvudstadsbladets dagar som sjudagarstidning är räknade. Tidigare redaktionschefen Markus West spekulerade i programmet om att ”Husis” kan bli ett helgmagasin.
Faller ”Husis” tappar svenska språket en oerhört viktig röst i Finland.
Lustigt nog fanns ett av få ljus för svenskan just på Hufvudstadsbladets förstasida i går. Cygnaeusstiftelsen hade då köpte hela förstasidan för att annonsera till stöd för sin lågstadieskola i Helsingfors. ”Kom med och rädda det svenska språket i Finland!” skrek rubriken i annonsen.
Den fick snabbt hård kritik – men kanske är det just sådana tilltag som åtminstone återväcker debatten om svenskans status i riket?
