Svenska samtyckeslagen har gett effekt
Den svenska samtyckeslagen är nu två år gammal. Kritikerna hävdade att den minsann inte skulle leda till fler fällande domar.
Brottsförebyggande rådets första analys visar att åtalsbesluten för våldtäkt ökat med 80 procent och antalet fällande domar med 75 procent.
En samtyckeslag påstods vara plakatpolitik. Något som i bästa fall skulle vara normerande, men som i praktiken skulle vara verkningslös och utan betydelse för antalet fällande domar.
När Sverige för ett par år sedan debatterade våldtäkt vs sex var motståndet mot en samtyckeslag stort.
Lagen blev trots det verklighet och nu har det gått två år. Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport från i juni i år visar att kritikerna hade fel i mycket. Samtyckeslagstiftningen har haft stor effekt.
Finlands regering har en samtyckeslag som en punkt i sitt regeringsprogram och det är mycket bra. Förhoppningsvis blir den verklighet å det snaraste. Det finns ingen orsak att dra frågan i långbänk.
Sexuella övergrepp är vanliga, vilket konstaterades på denna plats så sent som tidigare i veckan. Diskrepansen mellan vad EU:s Fundamental Rights Agency (FRA) kommit fram till, att 50 000 finländska kvinnor varje år utsätts för sexuellt våld inklusive våldtäkt, och antalet fällande domar för våldtäkt, 209 stycken år 2017*, är anmärkningsvärt stor.
Den främsta orsaken till att införa en samtyckeslagstiftning är ändå att det 2020 borde vara självklart för alla att sex ska vara frivilligt och om det inte är frivilligt är det våldtäkt – även i juridisk mening. Men så är inte fallet i dag.
Nu blir det våldtäkt i juridisk mening först när det finns våld eller hot om våld i samband med ”sexet”. Om man exempelvis paralyseras av skräck får man i princip skylla sig själv.
Det som är riktigt intressant i Brås rapport är att den lyfter fram vilken typ av nya fall som nu leder till fällande domar i Sverige. Det är inte i första hand våldtäkt inom befintlig nära relation, utan snarare där den tilltalade och målsägande är bekanta med varandra.
Ofta handlar det, enligt rapporten, om unga människor som festar tillsammans och som sedan hamnar i en sexuell situation. Ibland har parterna exempelvis hånglat och sedan har det inledningsvis frivilliga blivit ofrivilligt.
”Genomgången visar att de nya fällande domarna i stor utsträckning avser just den typ av situationer som lagändringen avsåg att täcka, det vill säga överrumplingsfall och fall där målsäganden reagerat på övergreppet med passivitet.” skriver Brå.
En annan följd av den svenska samtyckeslagstiftningen som Brå lyfter upp är att de som nu utsätts för sexuella övergrepp i mindre utsträckning tar på sig skulden för det som hänt och att de nu, genom att anmäla brottet, har möjlighet att få upprättelse.
Att ta på sig skulden för det som hänt är ett vanligt fenomen vilket inte minst blev tydligt under metoo-hösten för några år sedan.
Brå för ett ganska omfattande resonemang i sin rapport om det i och med lagen uppstått problem med rättssäkerheten, vilket kritiker befarade. Brå konstaterar att det finns gränsdragningsproblem, svåra tolkningar och oklara fall, men att dessa i första hand gäller det nytillkomna rubriceringen oaktsam våldtäkt.
Det är naturligt att ny lagstiftning kräver nya tolkningar och avgörande. Brå konstaterar att det behövs fler avgöranden från Högsta domstolen.
Sådant tar tid och det finns förstås orsak att följa med utvecklingen av hur man definierar våldtäkt och frivillighet i framtiden.
Tidigare i veckan proklamerade Finlands jämställdhetsminister Thomas Blomqvist (SFP) att regeringen vill att Finland ska bli ett föregångsland i jämställdhet.
Det är en berömvärd målsättning. Nu återstår att förverkliga det och där ingår en samtyckeslagstiftning som en självklar del. Ta del av erfarenheterna från Sverige – och för all del, även de problematiska gränsdragningarna – och skrid till verket.
Så sent som för ett par veckor sedan beslutades om eftergift i ett fall av misstänkt våldtäkt på Åland, eftersom åklagaren bedömde att det inte säkert kunde bevisas att mannen förstått att han begått en våldtäkt. Det fanns alltså inte ett uppsåt hos mannen att våldta, vilket lagen kräver.
Med en samtyckeslag hade situationen kanske varit en annan.
*Enligt människorättsorganisationen Amnesty.
