DELA
Foto: Stefan Öhberg

Surt sa regeringen om jämställdhetsbonusen

En man från valets mansdominerade vinnarparti konstaterar att man inte behöver jämställdhetsbonus.
Det luktar surt när det kommer från en regering som till största del består av partier som inte lyckades kamma hem pengar från jämställdhetspotten.

Åland har begåvats med många prominenta kvinnliga politiker. De fyra senaste lantråden har alla varit kvinnor och ett flertal av våra partier leds av kvinnor. Gott så. Men valresultatet 2019 visar ännu på beklämmande jämställdhetsproblematik. I kommunernas fullmäktigeförsamlingar är endast 37 procent kvinnor och 63 procent män. Könsbalansen i lagtinget är ännu ojämnare, 30 procent kvinnor och 70 procent män. Regeringen i sin tur består av 2 kvinnor och 5 män.

Inför valet ville man tackla den historiska jämställdhetsproblematiken med en bonus som skulle gynna de partier som ställde upp med jämställda listor. Även om resultatet rent krasst inte blev så jämställt som man hoppats (kvinnorna i lagtinget backade faktiskt med en ledamot från föregående val) så hade det effekt för de partier som tog sig an utmaningen.

De tre partier som ställde upp jämställda listor hade nämligen en jämnvikt eller övervikt av kvinnor som kom in i lagtinget. Socialdemokraternas lagtingsgrupp består enbart av kvinnor (tre), Liberalerna har tre kvinnor och tre män och HI fick in en man och en kvinna. Bland de övriga partierna, som inte lyckades nå jämställda kandidatlistor, återfinns endast två kvinnor på 19 platser. Resultatet visar alltså att det inte var en felriktad satsning med jämställdhetsbonusar.

Men det sätter nu regeringen stopp.

”Det gav inte önskat resultat”, säger vice lantrådet Harry Jansson (C) något världsfrånvänt.

Han har tydligen stirrat sig blind på det totala antalet kvinnor och män i lagtinget, där vågskålen fortsättningsvis tippar över åt männen, inte hur de fördelat sig enligt de partier som faktiskt lyckades med att ställa upp jämställda listor.

Även om det kan kännas konstigt att använda pengar som lockbete för att få partierna att satsa på kvinnliga partimedlemmar så är det ett effektivt sätt att premiera jämställdhetsarbete. Enligt undersökningar har en jämlik kandidatuppställning en positiv inverkan på könsfördelningen bland dem som blivit valda. Jämställdhetsbonus är inget taget ur luften, utan är ett etablerat verktyg för att minska på den politiska klyftan mellan män och kvinnor.

Steget längre från jämställdhetsbonus är kvotering, något som varit lyckat i bland annat Rwanda och Frankrike, men som tidigare stött på motstånd i den åländska debatten under ihåliga slagord som ”kompetens framom kvotering”. Men man bör komma ihåg att bilden av kompetens är skev på grund av en långvarig manlig politisk historia.

Kvinnor möter fortfarande större motstånd i utövandet av sitt uppdrag som folkvalda politiker än vad män gör. Trots att kvinnor kunnat rösta sedan 1906 så dröjde det ända till 1980-talet innan kvinnornas andel av ledamöterna i riksdagen översteg 30 procent. Det skulle dröja till år 2000 innan Finland fick sin första kvinnliga president.

Kvinnor är fortsättningsvis underrepresenterade på poster som tangerar ekonomi, försvar och utrikespolitik. Det visar inte minst finansministerdiskussionen där de kvinnliga förslagen lyst med sin frånvaro. Överlag är Ålands landskapsregering sinnebilden för en karikatyrisk könsuppdelning av ansvarsområden, de traditionellt mjuka posterna åt kvinnorna (hälsa, utbildning och kultur) och de klassiskt hårda uppdragen åt männen (infrastruktur, näring, utveckling, och finans).

Den kvinnliga politiska historien i vårt land och landskap är inte särskilt lång. Trots att vi på kort tid kommit en bra bit på vägen så finns mycket kvar att göra ännu. Det kvinnliga politiska engagemanget är historiskt sett fortsättningsvis i sin linda.

Att ta bort jämställdhetsbonusen är beklagligt, men inte förvånande för en regering som inte verkar vilja kännas vid sina egna jämställdhetstillkortakommanden. Istället tillsätter man nu en arbetsgrupp, ett återkommande tilltag för regeringen i hanteringen av ärenden man egentligen inte vill ta itu med. Gruppens syfte är att ”hitta mer effektiva åtgärder för att befrämja jämställdheten inför lagtingsvalet 2023”.

Det enda mer effektiva den här ledarsidan kan komma på är kvotering. Upp till bevis regeringen.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp