DELA
Foto: Joakim Holmström

Stressens många ansikten

I dag firar Barnkonventionen 30 år. Nya Ålands ledarsida gör därmed en föryngring och upplåter utrymmet till Phoebe Hancock.

Vi ser en global trend där ungdomen blir mer och mer stressad. Detta märks mest hos unga kvinnor, men unga män slipper inte heller undan.

När jag fick möjligheten att skriva den här texten genomfors jag av olika känslor. Spänning, förundran, nyfikenhet. Och stress. Åh, kära stress, vad du är mig bekant.

Tyvärr är det ett faktum i dagens värld att fler tjejer är stressade jämfört med killar. Vi oroar oss mer för vad folk tycker om oss, hur man tar plats och hur man kämpar med en evig prestationsångest.

Enligt folkhälsoenkäten ”Ung 2017” kände sig mer än varannan tjej stressad medan bara en femtedel av killarna gav samma svar. Man hittar alltså tyvärr mycket lättare en stressad tjej än en stressad kille.

Unga kvinnor kämpar ofta med ett evigt tvång av att behöva bevisa sig för andra. Det gör att vi tar på oss saker vi inte behöver. Det är så här man, enligt samhället, blir en Duktig Flicka.

Notera hur det uttrycket understryker vilket kön det är fråga om. Pressen att bevisa att man duger tycker jag har blivit en av de vanligaste sakerna högpresterande tjejer kämpar med.

Enligt enkäten känner flickor även mindre arbetsro i skolan än pojkar, vilket bara tvingar tjejerna till mer Duktig Flicka-beteende.

Det blir en ond cirkel. När man en gång bevisat sig duktig, smart och unik blir det som en bild man måste upprätthålla. Om man får dåligt resultat i ett prov eller svarar fel på en fråga i klassen känns det som att alla förstår vem man egentligen är, och det är i alla fall inte duktig, smart eller unik.

När man tänker på hur dåligt kvinnor har det när det kommer till stress och självförtroende kan man lätt tro att män har det mycket bättre. Men icke.

Man kan tydligt se hur män i den moderna världen inte slipper problem när det kommer till känslolivet. Tjejer har mycket att kämpa med, men det finns en sak vi turligt nog inte blir hånade för: att visa känslor.

I filmer och media är gråtande, jublande eller rosenrasande kvinnor inget ovanligt. Att det är mer acceptabelt för kvinnor att visa känslor är bra på många sätt: tjejkompisar har ofta öppna konversationer med varandra och det ses generellt som mer okej att vara ärlig om sina känslor om man är tjej.

Men det här kan vi jämföra med killarnas situation. Det har i princip alltid funnits oskrivna regler om hur respektive kön ska visa känslor, och en av dessa oskrivna regler är att det är fel för män att göra just det, visa känslor. Detta ger upphov till många negativa saker: en ”toxisk maskulinitet” i samhället och högre siffror för självmord när det kommer till män (enligt SVT Nyheter begås tre fjärdedelar av alla självmord begås av män eller pojkar).

Den ojämlika synen på känslor skapar även en kultur där kvinnor har en högre tendens att uppsöka psykiatriskt stöd jämfört med män. Ingen är alltså fri från ett känsloliv som gång på gång ser motgångar bara på grund av vilket kön man föds till.

Jag får ibland höra att kvinnor är mer stressade än män på grund av hormoner. Vi borde egentligen bara acceptera hur vi har det. Det finns ju trots allt svältande barn i Yemen. De skulle säkert vilja byta sitt känsloliv med mitt, jag som stressar över inlämningsuppgifter om sedimentära bergarter.

Det finns även de som tror att män på något sätt bara har mindre känslor är tjejer, och att det inte ligger i deras natur att visa sig ”svaga”.

Allt detta struntprat visar att även i 2019 finns det fundamentala fel i hur vi ser på människors känsloliv. Dessa fundamentala fel har lett till flera generationer av stressade kvinnor som inte fått ta plats. Och till män som aldrig har gråtit i sitt liv och som aldrig fått höra att deras pappor är stolta över dem.

Det finns ett talesätt som lyder ”Detta är den första dagen av resten av ditt liv”. Jag skulle vilja ändra det uttrycket. Detta är den första dagen av resten av allas liv.

För att se till att äldre generationers giftiga syn på stress och känslor inte ska leva vidare behöver vi alla förändra våra värderingar.

Alla Duktiga Flickor och Stenhårda Pojkar: jobba tillsammans mot strukturerna som bara gör er ont.