Stort mentalt steg framåt
Pusselbitarna på Ålands framtida kommunkarta stuvas om ytterligare en gång. Den vision som landskapsregeringen med kommunminister Nina Fellman (S) presenterade i går är det alternativ som känns mest realistiskt och genomförbart av samtliga förslag som hittills lagts fram.
Det är en kompromiss som ingen älskar, men de flesta kan leva med. Förslaget går inte emot kommunernas egna sammanslagningsprocesser som uppstått både före och efter att landskapsregeringen inledde arbetet med att revidera kommunkartan.
Det är bra. Det visar att landskapsregeringen gjorde som den lovade; den har haft en öppen process och tagit till sig av kommunfältets funderingar utan att överlåta det slutliga beslutsfattandet. Att gå emot samarbeten som kommunerna tagit initiativ till själva hade bara varit kontraproduktivt.
Den enskilt viktigaste pusselbiten är att kommunikationerna mellan skärgårdskommunerna förbättras avsevärt. Med nuvarande kommunikationer är en stor skärgårdskommun inte möjlig.
Den största bristen med förslaget är att Mariehamn lämnas ensamt. Åland är för litet för att bygga upp murar mellan kommunerna.
Vad händer nu?
Flera kommuner; Eckerö, Hammarland, Vårdö och Saltvik vill folkomrösta om kommunsammanslagningar. Det får de förstås göra.
Ett litet tips: Vänta med folkomröstningen tills kommunsammanslagningsutredningarna är gjorda. Då kan kommuninvånarna fatta sina beslut på ett ännu bredare faktaunderlag än vad som finns i dag. Dessutom blir det betydligt enklare att komma fram till exakt vilken fråga som ska ställas i själva omröstningen. Om det finns ett tydligt alternativ som är utrett är det naturligt att rösta kring det förslaget.
Någon övertro till folkomröstningarnas makt ska man däremot inte ha. Tanken med de kommunala folkomröstningarna är uttryckligen att ta reda på vad kommuninvånarna tycker och hjälpa kommunpolitikerna att agera. Men omröstningarna binder inte landskapsregeringen på något sätt. Däremot har de en tendens att polarisera väljarna.
”Det går för fort” har varit ett återkommande kritik mot landskapsregeringen. Det är sant att det gått undan. Men det är väl ingen som tror att de initiativ som tagits, med undantag av det på norra Åland med Finström, Geta och Sund hade uppstått om landskapsregeringen inte drivit på?
Det räcker med att blicka tillbaka två år till tiden valkampanjen inför lagtingsvalet 2015. Då var det högst oklart för många om kommunsammanslagningar över huvudtaget behövdes. De tankegångarna hörs allt mer sällan. Nu är de flesta övertygade om att sammanslagningarna är nödvändiga. Det tydligaste exemplet på det är Centerns Harry Jansson som förordade en kommunsammanslagning mellan Eckerö, Hammarland, Jomala, Lemland och Lumparland. Fokus har flyttats över till hur sammanslagningarna ska göras. Det är ett stort mentalt steg framåt.
Man ska inte ha en övertro till kommunsammanslagningar. De är ingen patentlösning om utan kräver omsorgsfullt utvecklingsarbete för att lyckas. Därför blir det onekligen spännande att höra hur kandidaterna för de nya kommunerna vill utveckla sin nya hemkommun. Vem hinner först?
