DELA
Foto: Jonas Edsvik

Stort investeringsbehov borgar för flera lån

Investeringsbehovet på Åland är stort. Nu behövs en diskussion om vilka satsningar landskapet ska låna till.
En tilläggsbudget är sällan särdeles spännande. Men de satsningar som regeringen Sjögren presenterar i samband med vårens tilläggsbudget är historiska.

Självstyrelsen ekonomiska situation är unik. I dag har landskapet inga lån. Hittills har finansministern kunnat öppna skattkistan och betala när man behövt bygga till exempel hus, broar och hamnar. Det har ålänningarna med rätta kunnat vara stolta över.

Den eran går mot sitt slut. Kortrutten som den sittande landskapsregeringen vill förverkliga kostar, enligt de nuvarande beräkningarna i tilläggsbudgeten, omkring 40 miljoner euro. En jätteinvestering i åländska mått mätt. Den ska betalas med lån.

Kortrutten blir knappast den sista investeringen där finansministern får gå till banken.

De likvida medlen i landskapets ekonomi, alltså pengarna i landskapets kassakista, ligger i dag mellan 30 och 40 miljoner euro. Det är väldigt lite i jämförelse med det investeringsberg på över 100 miljoner euro som tornar upp framför landskapet.

En del av investeringsbehovet ligger på broar. 2013 höjdes den största tillåtna fordonsvikten. Det är en stor utmaning för landskapet. Endast 22 av landskapets 53 broar klarar av de nya maxvikterna.

Enligt 2016 års budget behöver landskapet satsa cirka 30 miljoner euro under de närmaste tio åren. I den kalkylen är inte den nya Vårdöbron och Karlbybron inräknad. Förbättrar man inte broarna blir det nya viktbegränsningar på flera broar. I förlängningen blir det omöjligt för tunga lastbilar att ta sig igenom skärgården.

Men det är inte bara broarna som inte klarar av viktbegränsningarna. I nuläget finns det endast en linfärja som klarar av det.

Och vad ska hända med de broar som kommunerna byggde när det verkar funnits obegränsat med pengar men som nu blir dyra att underhålla? Det senaste exemplet är Dånöbron i Geta. Bron tillhör kommunen men där finns inga renoveringspengar att hämta. Är det då rimligt att landskapet tar över bron?

Och om en allt större andel pengar ska satsas på infrastruktur, varifrån ska pengarna tas till byggen för till exempel sjukhusvård och skolbyggen?

En av anledningarna till att investeringar inte genomförts är att klumpsumman sackar efter. Arbetet för att summan ska höjas pågår som bäst.

Men oavsett om den höjs eller inte behöver landskapet rita upp en långsiktig ekonomisk plan som sträcker sig över flera perioder.

För satsningarna som krävs är i mångmiljonklassen och de sträcker sig över flera mandatperioder. Det öppnar upp för populistiska utspel.

För att bygga en långsiktigt hållbar ekonomisk politik borde landskapsregeringen bjuda in oppositionen till diskussion. Är alla partier beredda att ta lån? Vilka typer av satsningar är man beredda att låna till? Hur mycket kan man låna? Hur snabbt måste satsningen betala sig tillbaka?

Överskuldsättning är ett stort problem i många länder. Vad kan Åland lära sig av andra regioners framgångshistorier och misstag?

Det här är några av de frågor som borde diskuteras på ett brett politiskt plan när landskapet börjar gå till banken för att låna pengar.