Stormen är inte här än
Hur skall man kunna bedriva undervisning om man inte får permittera på sommaren?
Hur skall man köra skärgårdsfärjor utan besättning?
Det två frågorna ovan ställdes av frisinnade Roger Jansson när budgetdebatten inleddes. Frågan är om det är ens så enkelt.
Vem som helst inser att det skulle vara enkelt att permittera lärare sommartid, när skolorna är stängda. Men åtminstone en del av den tiden har lärarna semester och semestern kan inte sparas bort, den är lagstadgad.
Så om det skall permitteras skall det göras när skolorna är i gång. Om ens då.
Åland är inte den enda platsen på jorden där det diskuteras permitteringar just nu. På rikssidan diskuteras permitteringar för i runda tal 6.000 lärare i en hel rad kommuner. Det dras åt svångremmar över hela landet.
Skillnaden mellan där och här är att det där är kommunerna som permitterar, det handlar om lärare i grundskolorna och gymnasialstadiet. Landskapets lärare finns bara på gymnasialstadiet och det är landskapet som lanserar tanken på permitteringar ifall det inte går att på frivillig väg spara in två veckors lön.
Det som nu har hänt är att lärarfacket har polisanmält tre kommuner, som har permitterat lärare. Och det handlar uttryckligen om permitteringar under pågående termin.
En polisanmälan kan i och för sig ta tid att utreda, men med tanke på att många fler kommuner står i startgroparna så kanske den blir klar i hyfsad tid i vår. Före det hinner skolorna här ändå inte, antagligen, börja sätta bort folk. Det som kommer först är ju att försöka få inte bara lärare utan alla landskapsanställda att ta ut semesterpremien i ledighet – det kan göras på sommaren! – istället för i pengar. Och som andra alternativ finns obetald tjänstledighet eller något annat frivilligt arrangemang.
Det skall bli intressant att följa processen på rikssidan. Om man kommer till att permitteringar strider mot lagen så lär de knappast heller genomföras här. Men om de tillåts, så är de åländska eleverna ändå inte lika illa ute som på rikssidan.
Eleverna på Åland är äldre. De skall ha bättre förutsättningar än lågstadieelever att klara en viss del självstudier eller studier under ledning av en annan lärare än den ordinarie.
Att undervisningen inte kan bli lika effektiv som om alla arbetar för fullt lär vara känt av alla berörda parter.
Att skärgårdsfärjor inte kan köras utan besättning borde också vara ett av alla erkänt faktum.
Frågan man borde ställa är alltså inte den, utan hur trafikminister Veronica Thörnroos (C) har tänkt få trafiken att löpa så pass, att hon vågar sig hem till Lappo då och då.
Men som hon sade själv i budgetdebatten, det verkliga ovädret kommer när sjömansunionens avtal skall omförhandlas (”det kommer att blåsa”).
Det kommer alltså mer. Landskapet har redan länge försökt få sjöfacken att gå med på mindre kostsamma avtal, men facken har en stark ställning. Blir det strejk så blir människor fast i skärgården. Transporterna med undantag för nödtransporter lamslås. Finns det någon politiker som vill ta ansvaret för en sådan situation? Inte ens i medvetande om att landskapet sparar in pengar i fall av strejk.
Trots det måste landskapsregeringen som arbetsgivare på något sätt sy in kostymen för att passa den nya och slankare kassakistan. Och när det väl är gjort gäller det att hålla igen när pengarna på nytt börjar rinna in i litet stridare strömmar. För det gör de.
