Staten ska vara en god arbetsgivare
Den nyss avslutade poststrejken med stödstrejker har skapat svarta rubriker och stor förargelse. Men det är viktigt att sätta åtgärderna i ett större perspektiv.
I en tid när till och med statliga arbetsgivare avtalsshoppar är en reaktion väntad.
Poststrejken är över. Parterna kunde enas i att de 700 paketsorterarna behåller sina gamla villkor men flyttas över till Postens dotterbolag, som det var tänkt från början.
Strejken har medfört stora ekonomiska förluster både för enskilda företag men också för stat och landskap. Sjömansunionens stödstrejk är den som märktes och i fortsättningen kommer att märkas mest för ålänningarna. När färjorna ligger stilla inser vi både vilken ekonomisk men också logistisk motor de är för vårt lilla örike.
Sjömansunionens förbundssekreterare Kenneth Bondas säger i dagens Nya Åland att orsaken till att unionens medlemmar deltog i strejken var för att försvara en liknande lönedumpning som redarförbundet ville åstadkomma tidigare under året.
Att 700 paketsorterares arbetsvillkor kan få den finländska infrastrukturen att stanna kan tyckas överdrivet, men enligt fackförbunden i Finland handlar det om ett principiellt ställningstagande.
– Konflikten handlar om huruvida företag ska kunna använda lönedumpning som en konkurrensstrategi, säger Mika Helander, arbetsmarknadsforskare vid Åbo Akademi till Hufvudstadsbladet.
Enligt Pauli Kettunen professor i politisk historia vid Helsingfors universitet är facken på defensiven på ett annat sätt nu än på 70- och 80-talet.
– Maktförhållandet har ändrats så att det är mer så att arbetsgivaren sätter agendan, säger Kettunen i onsdagens Nya Åland.
På andra sidan av konflikten står Posten, ett statligt bolag som gör sitt yttersta för att vara lönsamt trots att uppdraget blir allt mer diffust.
Det statligt ägda bolaget Posten i Finland kämpar med strukturella problem. Den minskande mängden postförsändelser och den överdimensionerade organisationen har de senaste åren lett till det ena märkliga förslaget efter det andra. Bland annat driver Posten nu hemtjänstverksamhet och enligt chefen för Postens affärsavdelning och näthandel Turkka Kuusisto funderar bolaget på vilka tjänster äldre i framtiden vill ha hem till dörren – för att kunna ge sig in på en sådan marknad.
Lägg till före detta vd:n Heikki Malinens löneökning på 47 procent (både lön och bonus) på bara tre år, från 668 900 euro år 2016 till 987 764 euro år 2018 (i särklass bäst betald av de statliga vd:arna) samtidigt som bolaget avtalsshoppar för att försämra för sina anställda. Så när Posten meddelade, utan förhandlingar, att man flyttar de 700 paketsorterarna till ett dotterbolag som enligt facket PAU skulle leda till bland annat lägre löner, längre arbetsdagar och besvärligare arbetstider blev den sammantagna bilden ett välgrundat underlag för en facklig reaktion.
Malinen meddelade i början av oktober att han lämnar sitt jobb som vd för Posten.
Den som värnar om arbetsmarknadens spelregler och integritet borde direkt rygga tillbaka för den typen av avtalsshopping som Posten ägnar sig åt. Att ett statligt bolag dessutom försämrar för en grupp där många redan har svårt att få ihop ekonomin skickar märkliga signaler hur staten värderar dessa arbetsplatser.
När tidningsutdelarna flyttades till samma dotterbolag som paketpackarna nu skulle flyttas till intervjuade Svenska Yle Petteri Goltz. Han hade delat ut tidningar i 33 år och ställdes inför en lönesänkning på 60 procent.
– De här nya lönearrangemanget vänder upp och ner på vårt liv, säger Goltz till Yle.
Så även om strejken tycktes få väldigt stora proportioner måste man också komma ihåg bakgrunden. Det statligt ägda Posti Group måste kunna erbjuda sina anställda villkor som går att leva på, även på bekostnad av lönsamheten.
Och de finländska fackförbunden måste ha rätt att försvara sina intressen så att lönedumpning inte blir praxis i välfärdsstaten Finland.
