Startskott för satsning på turismen – kanske?
Nu finns en hyfsad strategi för turismen, men med den har Åland knappt ens snört på sig skorna i kampen om besökarna.
Whops.
Så kallas alla turism- och näringslivsutvecklares hetaste målgrupp just nu. Wealthy, healthy older people. Välbeställda, friska äldre människor. Tillsammans med barnfamiljerna utgör whopsen de två prioriterade besökargrupperna enligt den rykande färska Turismstrategi för Åland 2012-2022.
Låt mig först säga att den nya turismstrategin är ett gediget arbete. Strategigruppen har lagt in själ och hjärta i arbetet, och man får förmoda, även om man inte vet, att konsulten Johan Graffmans insats bestått av mer än en charmig föreläsning.
Strategin är, trots att den inte direkt är revolutionerande, ändå ett försök att markera en utgångspunkt, ett år noll för åländsk turismutveckling som inte bygger på den ena eller andra stora investeringen som kanske eller kanske inte blir av.
Däri ligger dess styrka.
I strategiarbetet har man inte fokuserat på några ”om”, utan bara på de ”men” som kan finnas kring åländsk turism och vad man kan göra åt dem. Utgångspunkten är inte ”när”, utan ”nu”.
Som ledarskribent är det väldigt lätt att bara såga ett arbete jäms med fotknölarna efter att man skummat igenom det ett varv, som Niklas Lampi väljer att göra i tidningen Åland. Nej-sägarna får man alltid med sig.
Jag säger, låt oss se vad detta kan ge. Låt näringslivsutvecklaren Dan Backman ta strategin, dokumenten och handlingsplanerna och börja jobba med samordning och processledning, och se vad som händer.
De tidigare strategierna, som alla byggde på stora investeringar, golfbanor, konferensanläggningar och kulturhus, har inte gett det lyft för turismen man talat om, eftersom de stora investeringarna uteblev
I strategigruppen, som fortsätter sitt arbete även efter att rapporten gjorts klar, finns flera aktörer som definitivt har kunskap och driv att utveckla turismen, både var för sig och tillsammans.
Så till svagheterna.
Antalet turister på Åland minskar. De besöksmål och attraktioner som finns har inte tillräcklig lyskraft. Skatteundantaget, som är nödvändigt för Åland som helhet, gynnar rederierna på bekostnad av den landbaserade turismen.
Flygtrafiken till Åland är med internationella mått undermålig. Den är, helt förståeligt, dimensionerad för lokaltrafiken, inte för att sälja Åland som turistdestination till japaner eller tyskar.
Det saknas ett profilbärande hotell på Åland, ett som skulle kännas tillräckligt lyxigt och märkvärdigt för att i sig locka besökare till Åland, och något att erbjuda de verkligt krävande och välbeställda.
Det behövs, stilla utvecklingsarbete och samordning i all ära, även stora satsningar. Den åländska turismen behöver en ordentlig investering, en rejäl grej som kunde lyfta den åländska helheten till en ny nivå.
Åland lider inte brist på kapital, men idéerna och tilltron till dem lyser med sin frånvaro, både inom landskapsregeringen och inom näringslivet.
Om så förblir, kommer Åland att fortsätta harva på i den nordiska och globala turismens farmarlag.
Där kan det vara trevligt att vara, och en fin sommar kan det till och med bli någon seger, men rik blir man inte.
