DELA
Foto: Joakim Holmström
Lotta Angergård är vikarierande verksamhetsledare för Rädda Barnen.

Gästledare: Stark koppling mellan demokratiarbete och hälsa

Efter en sommar med ytterligare en grupp barnkonventionspiloter i föreningen så kan jag återigen konstatera vilken kraft och kompetens det finns i barn och unga på Åland.
Det är förvisso en medvetenhet jag har året om, men under de fyra veckor då Rädda Barnens kansli fylls av ungdomar i ålder 15-17 år blir det extra påtagligt att barn och unga kan och vill vara med och forma samhället och sina egna liv. Grunduppdraget för barnkonventionspiloterna är att jobba med Barnkonventionen.

I år har fokus varit på konventionens artikel 12 och barns möjlighet att påverka samhället. Höstens stundande kommunal- och lagtingsvalet gör den frågan extra intressant. Hur kan ett barn, som enligt Barnkonventionens definition är en person under 18 år, påverka i samhället?

Det lagförslag med syfte att justera rösträttsåldern i det åländska kommunalvalet till ett spann där förstagångsväljarna skulle vara 16-20 år istället för som nu 18-22 år förkastades av Högsta domstolen hösten 2017. En debatt om sänkning av rösträttsåldern tenderar att väcka starka känslor och en hel del tyckanden så låt oss lämna den diskussionen och i stället konstatera att demokrati i sin form består av olika delar som tillsammans skapar en helhet och där deltagande i val och folkomröstningar endast är en del.

Jag vill utifrån detta lyfta fram vikten av att se barn som en resurs, att du som läsare ska reflektera över hur du kan involvera barn i demokratibygget genom att ge möjlighet att vara delaktig och påverka i sitt liv och i samhället i stort. Ett verktyg som kan stödja dig i ditt fortsatta arbete är delaktighetstrappa. Den bygger på planeringsforskaren Sherry Arnsteins deltagandestege. Arnstein skrev en kritisk artikel (A ladder of citizen participation 1969) kring det hon ansåg var hyckleri kring deltagande. Hon menade att framför̈ allt utsatta grupper i samhä̈llet borde ges mycket mer inflytande ö̈ver hur staden planeras, byggs och fö̈rvaltas.

Delaktighetstrappan är en viktig del i en process för att tydliggöra hur mycket makt och möjligheter det finns till påverkan och delaktighet. Det finns alltför många processer där vi utger oss för att ha möjliggjort delaktighet och inflytande fastän vi inte ens har lämnat det första trappsteget. I arbetet med barn och delaktighet är just makt en viktig dimension som vuxenvärlden måste förhålla sig till och vara medveten om.

Demokratiarbetet med barn är viktig både som en läroprocess för framtiden, men också för att kunna påverka här och nu. Dagens barn omnämns många gånger som framtiden. Sant förvisso, men jag vill lyfta fram att barndomen i sig har ett egenvärde. Barns delaktighet och engagemang är viktigt i dag. Vi gör demokratiarbete med och för dagens barn, inte endast för att skapa morgondagens vuxna. I det resonemanget finns en viktig koppling mellan delaktighet och hälsa.

Mö̈jligheten att forma sin vardag och på̊verka beslut som berör det egna livet ger meningsfullhet, vilket i sig är en nyckel till hälsa och vä̈lbefinnande. Meningsfullhet bildar tillsammans med begriplighet och hanterbarhet det som sociologen Aaron Antonovsky kallar KASAM – känsla av sammanhang (Hälsans mysterium 1987), där delaktighet är en viktig beståndsdel. KASAM lyfter fram att en individ kan vara vid god hälsa om denne kan känna sig delaktig i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt. Kopplingen mellan demokratiarbete och hälsa är således stark. Sett i relation till barn och ungas hälsa och välmående är delaktighet en nyckel och ett främjande förhållningssätt till barn och unga gynnar både demokratin och folkhälsa.

Rädda Barnens erfarenheter från arbetet med delaktighet tillsammans med Barnkonventionspiloter och barn och unga i andra sammanhang visar på att det finns vägar för barn att påverka i det åländska samhället, men att det bygger på att vuxna möjliggör, att vi coachar, lotsar och öppnar dörrar. Det kan handla om juridiska hinder, formella eller informella maktordningar, tillgång till utrymme och andra synliga och osynliga hinder. Väl värt att notera är att det är en balansgång mellan att lotsa, stötta och coacha till att ta över och servera färdigpaketerade arrangemang.

Min förhoppning är att du som läst ända hit vill lära dig mer om hur du kan arbeta med barn och delaktighet. Det finns en mängd olika metoder och modeller utarbetade till hjälp och stöd och vi på Rädda Barnen bistår gärna. FNs barnrättskommitté som övervakar efterlevnaden av Barnkonventionen ger färdkost i detta arbete genom att konstatera att alla processer där barn deltar ska vara transparenta, informativa, frivilliga, respektfulla, relevanta, inkluderande och anpassat för barnets ålder. Detta gäller så väl det enskilda barnet som barn i grupp.

Så kom ihåg. Möt i ögonhöjd. Med respekt. Se barn som en resurs. Barn har förstahandsinformation om hur det är att vara barn i dag och ett perspektiv som vuxna inte har.

LOTTA ANGERGÅRD