DELA
Foto: Jonas Edsvik
Rättegångar är och ska i grunden vara öppna. Öppna för journalister, anhöriga eller vem som helst. Att det för tillfället råder restriktioner om hur många som kan samlas i samma utrymme är inte ett hinder för en offentlig rättegång, men det kräver en teknisk lösning.

Stäng inte ute allmänheten

Rättegångar är och ska vara öppna, för allmänheten och för allmänhetens representanter – journalisterna.
Det är en grundläggande princip som Ålands tingsrätt borde värna om utan att journalister ska behöva påtala det.

För ett par månader sedan hölls en större rättegång med åländska mått mätt relativt många parter. Tidpunkten sammanföll med att restriktionerna på grund av coronapandemin nyss verkställts. Mycket i samhället var oklart och det fanns ingen klar praxis för hur restriktionerna skulle hanteras, varken i samhället i stort eller i en rättssal.

Ålands tingsrätt tog kontakt med mediehusen i förväg inför den aktuella rättegången och meddelade att man, på grund av restriktionerna, inte skulle tillåta journalister att delta, men betonade att medierna skulle servas med att få åtalsskriften. Gott så. Det var en rimlig lösning i en tid av osäkerhet. Sedan dess har Nyan bevakat flera rättegångar på helt normalt sätt, utan problem.

I går onsdags var det dags för en annan rättegång. Åtalets rubricering var försök till mord och åtminstone en av flera målsägande är polis. När journalister från de tre mediehusen på Åland kom till rättssalen för att i helt vanlig ordning bevaka rättegången slutade det med att alla tre blev utkörda med hänvisning till att det var för många personer i salen. Med tre journalister hade det varit tretton personer i den stora tingsrättssalen.

Det här är under all kritik. Så får det inte gå till. Allmänheten och allmänhetens representanter journalisterna borde kunna förvänta sig mer av samhällets första rättsskipande instans, Ålands tingsrätt.

Efter att samhället i flera månader på ett imponerande sätt löst problem som uppstått på grund av restriktionerna genom att möjliggöra allt från distansjobb till digitala presskonferenser, familjehögtider och dimissioner via videolänk så kan det inte vara tekniskt omöjligt att på kort varsel ordna med en sändning med ljud och bild till ett intilliggande rum. Tingsrätten är dessutom från tidigare van att höra folk per telefon eller videolänk.

Det ska inte heller behöva ske på förfrågan från journalisterna. Ålands tingsrätt är mycket väl medvetna om att mediehusen kommer att bevaka en rättegång där rubriceringen är försök till mord.

Det finns exempel på tingsrätter som skött sig. Så sent som tidigare i veckan höll Österbottens tingsrätt en rättegång i Karleby där två kvinnor åtalats för försök till dråp, alternativt grov misshandel respektive skadegörelse, hemfridsbrott och olaga hot i ett uppmärksammat knivfall.

Eftersom rätten väntat sig en publiknärvaro hade man förberett videolänk till ett rum i närheten, men det behövdes inte eftersom de 15 personer som ville närvara, inklusive journalister, alla kunde bänka sig i rättssalen och iaktta säkerhetsavstånd.

Nya Åland har, liksom övriga medier, rapporterat om det aktuella fallet på Åland tidigare eftersom händelsen rönt stor uppmärksamhet. Själva brottet är ovanligt, det beskrivs som en vansinneskörning genom stan. Dessutom hotades en polis i tjänst, enligt åtalsskriften, med att bli påkörd, vilket i sig gör att allmänintresset automatiskt stiger. Våld eller hot om våld mot poliser är ett samhällsproblem i sig.

Journalister har en skyldighet, enligt god journalistisk sed och praxis, att följa upp det man rapporterat om och höra båda sidor. I det här fallet går inte det, eftersom journalisterna portats från rättssalen. Det gör att det blir omöjligt att rapportera om den åtalades syn eller förklaring till det som inträffat.

Förklaringarna som lagman Kristina Fagerlund ger i dagens Nya Åland håller inte måttet. Det övriga samhället har inte gjort annat än anpassat sig och löst problem som restriktionerna ställt till med. Det kan inte ha undgått Ålands tingsrätt.

Nästa vecka tillåts åter större folksamlingar och det är sällan det är över 50 personer i en åländsk rättssal (tack och lov). Med tanke på det kan man tycka att den här ledartexten är onödigt gnäll. Men här finns två invändningar. Ett, risken för att restriktioner återinförs finns. Två, det handlar om principen. Journalister bevakar rättegångar eftersom det hör till journalisternas uppdrag som allmänhetens ställföreträdare. Ytterst är pressen garanten för insyn. Rättsskipningen ska vara offentlig. Punkt.

Den som har makten att skipa rättvisa måste vara synnerligen noggrann med att göra det på ett rätt och rättvist sätt.