Staden faller på målsnöret med nya bolagsdirektiven
Det är bra att Mariehamns stad moderniserar sina bolagsstyrelser. Frågan är varför staden inte fullt ut följer sina egna, fina, formuleringar?
I onsdags presenterade Mariehamn stad de nya riktlinjerna och styrelseförslagen för stadens helägda bolag – alltså den verksamhet som man har valt att driva genom aktiebolag. Det är fyra stycken: Mariehamns Centralantenn (MCA), Mariehamns Energi, Mariehamns hamn och bostadsbolaget Marstad.
Den största synbara förändringen blir att styrelserna öppnas för andra än politiker. Från att ha bestått bara av politiskt tillsatta ledamöter blir nu en tredjedel ”utomstående” – till exempel medlemmar ur näringslivet. Det blir med all säkerhet en kompetenshöjning.
Politikerna blir också kvar, de anses vara viktiga för att hålla kvar länken mellan ägaren och bolagen, men de ska få en mindre betydande roll.
Den mest intressanta skrivningen i de nya riktlinjerna är att styrelsesammansättningen ska vara en sådan att bolagen inte får för stort inflytande över sina ägare genom sin representation i stadsfullmäktige.
Här kan det krävas en liten fördjupning. Enligt aktiebolagsformen är styrelsen ansvarig inför sina ägare, i de här fallen Mariehamns invånare representerade av stadens ledning.
Men vad händer om politiker som styr stadens bolag också har stort inflytande över ägarna? Vem bestämmer i så fall över vem? Och om någonting går tokigt, vem ska i så fall klara av att utkräva ansvar av politiska vänner?
Nya Åland erfar att det under processens gång fanns ett förslag som gick ut på att man specifikt skulle undvika politiska styrelseordföranden i bolagen.
Det togs sedan, av någon anledning, bort.
Det finns flera exempel på när det har gått tokigt i Mariehamn – just vad gäller de politiska styrelserna.
Ett ganska aktuellt fall är Enerexit-härvan där två styrelseledamöter bestämde sig för att ta sig an en operativ roll och betalade ut arvoden till sig själva – utan att konsultera ägaren.
Ett annat är de många turerna inom Mariehamns hamn som ledde till att den förra verkställande direktören lämnade sitt uppdrag i förtid. Det uppdagades att han hade handlat tjänster av en till sig närstående person och även godkänt fakturor från firman själv. Detta inträffade både före och efter att hamnen bolagiserades.
Hamnbolagets styrelse erkände då också att man hade brustit i sin kontrolluppgift. Det uppdagades även senare att den tidigare vd:n fick arbeta kvar som konsult på deltid. Inga styrelseförändringar genomfördes.
Hade en extern styrelseordförande agerat på det sättet hade det troligtvis varit enklare för stadsledningen att kritisera och utkräva ansvar då det inte längre var bordsgrannen i fullmäktigesalen det gällde, eller att politiska allianser stod på spel.
Vid onsdagens presstillfälle meddelade stadsstyrelsens och tillika koncernkommitténs ordförande Ingrid Zetterman (Lib) de nya styrelseförslagen. I tre fall var ordförandena inte politiker. Undantaget var Roger Jansson (MSÅ) som får fortsätta som ordförande i Mariehamns hamn.
I de riktlinjer som staden har bestämt sig för görs en poäng av att styrelsernas koppling till ägarna ska försvagas. Men man valde ändå inte att ta fasta på den viktigaste posten – ordförandeposten. Och man väljer att behålla de suddiga gränserna mellan ägare och bolag där det, åtminstone i offentligheten, har stormat som mest de senaste åren: hamnen.
Bara förra veckan avslöjade Nya Åland att hamnens vd hade fått löneförhöjning och en engångsersättning (bonus) utan att ägaren hade tillfrågats. Det kritiserades av revisorn för att det går emot ägardirektiven (både direktiven från 2017 och de som trädde i kraft i mars i år). Det viftades bort som ett ”litet formellt fel”, men borde rimligen röra sig om nästan 10 000 euro i ökade lönekostnader (400 euro ökning av månadslönen och 4 450 euro i bonus).
Och även om det bara går att spekulera i den saken så borde risken för ett sådant agerande minska om man lättar på styrelserumsdörren också till utomstående.
Om staden dessutom hade skrivit in att ordförandena ska rekryteras ”externt” hade det betytt ännu tydligare linjedragningar mellan ägare och bolag.
Så frågan är: varför gjorde Mariehamns stad inte det?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
