Sparsamhet är inte alltid bästa sättet att spara
I dåliga tider skall det sparas, man kan i längden inte ge ut mer än man får in om man vill överleva. Men då handlar det om att veta vad man sparar på.
Sund kan just nu peka på ett fint exempel där man kunde spara genom att satsa.
För ett drygt år sedan kunde Nya Åland rapportera att flera kommuner skulle få svårt att hålla budgeten vad gällde utkomststödet. Sämre ekonomiska tider bidrog till en del, men det var inte hela förklaringen. Sjukdom och missbrukarproblem var i flera fall förklaringen till att ett hushåll behövde hjälp för att överleva.
Alla kommuner hade ingalunda problem med utkomststödet, flera höll sig i stort sett till budget. Men redan då noterades att Sund skiljde sig från mängden; vid halvårsskiftet hade man använt endast 15 procent av den budgeterade summan för utkomststödet. Knappt 8.000 euro hade gått åt.
I går kunde Nya Åland berätta vad detta berodde på, åtminstone till en betydande del. Sund har satsat på projekt Perspektiv. Man har riktat sig till ungdomar och fått dem motiverade att skaffa sig sysselsättning. Kommunen har anlitat mentala coachen Christoph Treier, som har arbetet med ett utvalt antal stödmottagare och efter ett och ett halvt år hade fyra av sex sysselsättning.
Det kan låta häftigt att ha en person att arbeta med ungdomar så pass länge för att få resultat, men det har betalat sig. Göte Winé, ordförande i social- och omsorgsnämnden, som har dragit projektet berättar att kommunen har satsat totalt 2.000 euro på projektet och samtidigt sparat in över 40.000 euro i utkomststöd. Det låter som en rent ypperlig affär.
Men efter den lyckade starten togs pengarna bort. Än så länge har utkomststödet fortsatt att minska, men hur länge? Inför nästa år finns önskemål att ta in pengar för en ny satsning, men det finns många andra behov att fylla.
Där ställer man sig litet frågande till Wines uttalande att man inte vet vilket behovet är. Det reder man ut först när man vet om det blir några pengar. Men varför skulle kommunen anslå pengar om det inte finns ett behov, ett dokumenterat behov?
Om det finns ett behov, men det inte har dokumenterats och kommunen därför säger nej till nya pengar, då blir det å andra sidan dyrt. Men det där kanske rör sig om något slags missförstånd.
Det fina med historien är att det faktiskt går att åstadkomma saker och ting bara man vill. Och att andra kommuner kan ta exempel av Sund och få ner sina kostnader. Jomala, som i fjol hade en ökning på 24 procent av hushållen som lyfte utkomststöd har nu fått information om hur Sund har satsat.
Fint är det också för att just utkomststödet är det minst positiva om man ser till varför det betalas ut. Det är när de egna pengarna inte räcker till som man kan få ett tillskott av socialen, men inte för vilka utgifter som helst utan enbart för det allra nödvändigaste. Det är litet lätt förödmjukande att bli granskad in på sista centen.
Socialbidrag hette det tidigare och hade så pass dålig klang att det fick byta namn till utkomststöd. De flesta som är beroende av utkomststöd mår med stor säkerhet inte riktigt bra. Därför är rapporten från Sund så skön läsning. Därför hoppas man att andra kan haka på och nå samma goda resultat.
När har man väl i de här sammanhangen stött på en så renodlad win-winhistoria!
